Litium

Litium, lithium (af Grek. lithos, sten, emedan det först anträffades i mineral), kem., grundämne, som tillhör alkalimetallernas grupp och af J. A. Arfvedson 1817 upptäcktes såsom beståndsdel i flere mineral från Utö jerngrufva. Sedermera har man funnit, att litium är ett mycket allmänt utbredt ämne, ehuru det nästan alltid förekommer i mycket små mängder. Så har man anträffat litium i en mängd mineral, i mineralvatten, i växters aska o. s. v. Sjelfva metallen, som erhållits genom klorlitiums elektrolytiska sönderdelning, är silfverhvit, men anlöper mycket hastigt i luften. Den smälter vid + 180° C. och är af alla fasta ämnen det lättaste. Dess egentl. vigt uppgår nämligen till endast 0,58--0,59. Litium är ett enatomigt grundämne med at. v. 7, som tecknas Li. Oxiden, Li₂O, benämnes liksom hydratet, Li OH, lition (lithion) och är ett alkali. Med syror ger det salter, hvilka i allmänhet äro färglösa eller hvita och lösliga i vatten, ehuru några, såsom det kolsyrade och fosforsyrade saltet, äro svårlösliga. Det kolsyrade saltet, löst i vatten mättadt med kolsyra, har användts som ett medel mot urinsten. Urinsyrans litiumsalt är nämligen mindre svårlösligt än öfriga urinsyrade salter. Mycket karakteristiskt för litiumföreningar är att de, införda i en låga, färga denna vackert och intensivt karminröd. Det sålunda frambragta ljuset visar sig i spektroskopet som en intensiv röd linie, på hvilket förhållande man kan upptäcka äfven minimala spår af litium. P. T. C.