Lökslägtet

Lökslägtet, Allium Hall., bot., ett ganska artrikt slägte inom nat. fam. Liliaceae DC, kl. Hexandria L. Lökarterna äro utbredda inom de tempererade och de varmare jordbältena. Europa eger öfver 80 och Skandinavien 7 arter. De äro lägre eller högre, glatta örter med lökstam och i de flesta fall smalt jämnbreda eller trinda blad, som hafva långa stjelkomfattande slidor. De små, rödletta eller hvita blommorna äro samlade i toppen af den enkla stjelken i en ofta tät och hufvudlik flock, hos många arter med knopplökar emellan blomskaften. Före blomningen är flocken omsluten af en hinnaktig hylsa. Blomkalkens blad sakna honingsgömme och äro ofta vid basen något förenade samt klocklikt sammanstående. Ståndarnas strängar äro vid basen sammanvuxna med hvarandra eller med kalkbladen. Pistillens stift är utdraget, märket litet och helt. Många lökarter odlas för att användas i matlagningen och såsom medicin. De utmärka sig genom sin egendomliga skarpa lukt och smak, beroende på en svafvelhaltig flyktig olja. Bland de mera allmänt odlade arterna må nämnas hvitlök (A. sativum L.), rödlök (A. cepa L.), purjolök (A. Porrum), chalottenlök (Fr. échalote, A. ascalonicum L., uppkallad efter staden Askalon i Palestina). Af rödlöken finnes en varietet, »steklök», »madeiralök» l. vanligast »portugisisk lök», hos hvilken den skarpa, flyktiga oljan till största delen försvunnit och ersatts af en ganska stor sockerhalt. Denna lök-sort kan blifva stor som en knuten hand. Den begagnas ofta, stekt, å smörgåsbord. Se vidare Lök. O. T. S.