London

London [löndön, låndön], Englands och Britiska rikets hufvudstad, jordens folkrikaste stad, ligger på ömse sidor om Thames, som der är 180--275 m. bred, omkr. 80 km. från dess utlopp i Nordsjön, under 51° 30' 48" n. br. och 0° 5' 48" v. lgd (S:t Pauls katedral). L. ligger till största delen på alluviallager af lera och grus, som hvila omedelbart på den s. k. Londonleran. I n. stiger dess område i Highburys kullar till 46 m., i Highgates till 129 m. och i Hampsteads till 134 m. öfver hafvet. Den södra stadsdelen, fordom mycket sank mark, omgifves i en vid krets af Surreys kullar, hvilka vid Sydenham nå en höjd af 112 m. Trots rökens skadliga inflytande och bristfälliga sundhetsåtgärder måste L. betraktas som en ovanligt sund stad. I medeltal kommo under åren 1871--1880 på 1,000 innevånare 22,4 dödsfall, en proportion, som är vida gynsammare än någon annan europeisk storstad kan uppvisa.

Enar L. ej har några fixerade gränser, utan ständigt vidgar sig, kan stadens omfång ej bestämdt angifvas. Taget i sin största utsträckning, såsom polisdistrikt, har L. en areal af 1,787 qvkm., med en befolkning 1881 af 4,764,312 pers. Med de af Registrar general för statistiken antagna gränserna (Registration L.) har det en areal af 305,5 qvkm., hvaraf 127,5 qvkm. komma på grefskapet Middlesex, 91 på Surrey och 87 på Kent, samt hade 1881 3,814,571 innev. För administrativa ändamål indelas L. i 1) Det egentliga City, »the city proper», som 1881 hade 50,526 innev.; 2) Westminster, stadens vestra del, med 228,932 innev.; 3) de 8 s. k. boroughs, uppräknade från v. mot n. och ö.: Chelsea, 366,516 innev., Marylebone, 498,311 innev., Finsbury, 524,480 innev., Hackney, 417,191 innev., Tower Hamlets, 438,910 innev., alla på norra sidan af Thames, samt Southwark, 221,866 innev., Lambeth, 498,967 innev., och Greenwich, 206,651 innev, på södra sidan, och 4) en mängd utomkring liggande orter, af hvilka några här nedan uppräknas.

Vanligast indelar man L. efter sociala förhållanden i de stora afdelningarna City, Eastend, Westend och Surrey. City är verldsstadens kärna, der hus och menniskor äro tätast packade samt trafiken och affärsrörelsen störst. Det är verldsoch grosshandelns säte, medelpunkten för alla nationers penningeomsättning. Lombard street är sedan århundraden säte för bankaffärer, vid Mark lane bo spanmålshandlande, vid Mincing lane kolonialvaruhandlande, vid Paternoster row bokhandlare, och i närheten af Fleet street finnas de största tryckerierna. Med sina affärslokaler, banker, magasin, varf och dockor upptager City en areal af endast 2,7 qvkm., på flodens norra strand. Till City gränsar i ö. det till största delen af arbetare bebodda Eastend, hvars dockor och andra för oceanhandeln afsedda inrättningar förläna L. karakteren af sjöstad. I Eastend ligga bl. a. Whitechapel med stora tobaksfabriker och sockerbruk, Houndsditch, judeqvarteret, Spitalfields och Bethnal Green, fabriksdistrikt, bebodda till stor del af sidenväfvare. Ett område, som upptages af advokaternas Inns och domstolarna, skiljer City från Westend, det politiska lifvets, nöjenas och det förnäma sällskapslifvets medelpunkt. De vackraste delarna af Westend äro S:t James' park med Pall Mall och dess många klubbar, Belgravia s. om Hydepark, Myfair och trakten kring Grosvenor square ö. samt Tyburnia n. om Hyde park. Den s. om Thames liggande stadsdelen består mest af arbetarebostäder och fabriker, i Lambeth lergods-, glas- och kemiska fabriker, i Southwark bryggerier. Dessa inre stadsdelar omgifvas i en vidsträckt omkrets af en rad delvis mycket ståtliga förstäder, af hvilka följande äro de mest bekanta: i n. Hampstead, Highgate, Kentish Town, Holloway, Highbury, Camden Town, Islington och Pentonville; i n. ö. Bethnal Green, Clapton, Dalston och Stoke-Newington; i ö. Whitechapel, Bow, Bromley, Stepney, Poplar och Blackwall; i s. ö. Bermondsey, Lewisham och Blackheath; i s. Camberwell, Dulwich, Newington, Norwood, Sydenham, Brixton, Clapham och Peckham; i s. v. Vauxhall, Battersea, Putney och Fulham; i v. Brompton, Kensington, Hammersmith, Bays water, Notting hill och Paddington samt i n. v. Kilburn, Portland Town och S:t Johns wood.

Samfärdseln emellan de å ömse sidor om Thames liggande stadsdelarna förmedlas af 13 broar (utom jernvägsbroar) samt af ångslupar. Londonbron, som ligger längst ned af dessa broar, byggdes 1825--31 af Rennie för en kostnad af nära 1,5 mill. pd st. och består af 5 granitbågar samt är 283 m. lång och 16 m. bred. De vackraste broarna äro Waterloobron, 420 m. lång, 13 m. bred, samt Westminsterbron, 353 m. lång och 26 m. bred. Den en gång som ett verldens underverk betraktade Thamestunneln (byggd 1825--43 under Sir I. Brunels ledning), 2,5 km. nedanför Londonbron, numera begagnad som jernvägstunnel, består af 2 bredvid hvarandra löpande murade båggångar, hvardera 4,2 m. bred, 4,8 m. hög och 396 m. lång. En mindre tunnel (subway) vid Tower, för persontrafik, byggdes 1869 och består af ett 373 m. långt jernrör af 2,2 m. genomskärning.

L. är och har ännu mera varit en ytterst oregelbundet byggd stad. Den fullkomliga bristen på byggnadsplan för City har utan tvifvel bidragit att förvärra oredan utanför dess gränser, och äfven de yttre stadsdelarna saknade i århundraden hvarje reglerande kontroll af någon myndighet. Den längsta sammanhängande gatasträcka i L. är den, som bildas genom föreningen af Edgeware road och Uxbridge road vid Marble arch (triumfbåge, upprest 1851 på sin nuv. plats vid nordöstra hörnet af Hyde park), hvarifrån den går öster ut genom hela L. under namnen Oxford street, Holborn, Newgate street, Cheapside, Cornhill, Leadenhall street, Aldgate, Whitechapel och Mile End road till Bow i stadens östligaste del. Vid Cheapside går en gren mot v. under namnen Fleet street, Strand, Haymarket, Piccadilly och Knightsbridge till Kensington. -- Af L:s 7,500 gator kunna endast få göra anspråk på skönhet i arkitektoniskt hänseende. De flesta husen äro byggda af tegel, 2--3 våningar höga, orappade och svärtade af rök. Den vackra arkitekturen, som de större gatorna i City kunna uppvisa, går alldeles förlorad på grund af det inskränkta utrymmet. Regent street, den förnämsta gatan i L., är mycket bred, och dess glänsande butiker ersätta till en viss grad den fula enformigheten i dess regelrätta byggnadsstil. I Oxford street, som i vigt kommer närmast den förra, hafva många hus af mera ornamental karakter nyligen uppförts. Piccadilly, der den östra hälften upptages hufvudsakligen af butiker och den vestra af klubbar och boningshus, företer en blandning af alla slags byggnadsstilar. Trafalgar square med sina springbrunnar, sin Nelson-kolonn och sina statyer är en af L:s vackraste platser. Klubbarna vid Pall Mall och i dess granskap representera olika grekiska och italienska byggnadsstilar. De privata husen i mer förnäma stadsdelar utmärka sig icke genom yttre skönhet, men om sommaren förläna blommor och träd åt Westends squares och terrasser ett gladt och behagligt utseende.

Utmärkande för L. är dess många gröna öppna platser (squares), bland hvilka de största äro Lincoln's Inn Fields, Eaton square, Belgrave square och Russell square. De flesta af dessa tillhöra enskilda och äro tillgängliga endast för de kringboende. Dessutom finnes mer än ett dussin parker (»Londons lungor»), hvilka tillsammans upptaga en areal af öfver 900 har. Första rangen bland dessa intager den sammanhängande rad parker i Westend, som sträcker sig från Charing cross till Kensington, med en areal af 363 har. Dit höra S:t James' park (32 har), Green park (28 har), Hyde park (158 har) samt Kensington gardens (145 har). I Hyde park corner, der Green och Hyde park sammanstöta, står en vacker port, med tre hvalf och efterbildningar i relief af »Elgin marbles», och midt emot denna, på södra sidan af Piccadilly, i Green park, Green park arch, med en 1846 rest, 9 m. hög ryttarestaty af Wellington (af Wyatt), n. derom den kolossala s. k. Achilles-statyn, hvilken restes 1822 till hertigens af Wellington ära för medel, som engelska qvinnor samlat, samt längre i v., nära den plats, der 1851 års verldsutställningsbyggnad stod, prins Alberts storartade, 53 m. höga minnesvård (Albert memorial), som uppfördes 1865--71 och består af prinsengemålens sittande kolossalstaty under en gotisk baldakin med 169 figurer i hög relief af engelska skalder och konstnärer på underbyggnaden. Med sina fina gräsmattor, blomster- och buskgrupper, sina gamla träd, sin vackra dam, Serpentinen, och sina breda alléer, der den förnäma verldens ekipage täfla i glans med hvarandra, sina för ryttare afsedda Rotten Row (förvrängdt af Route du roi) och sina promenader, fyllda af tusentals promenerande, företer Hyde park under säsongen (Maj--Juli) en anblick, som sannolikt ej har sitt motstycke någonstädes. Regent's park (190 har), ännu på Elisabets tid en jagtmark (Marylebone park), n. om Hyde park, innehåller Zoologiska och Botaniska sällskapens trädgårdar. I n. sammanhänger den med Primrose hill, en öppen plats (67 m. öfver hafvet), hvarifrån man har mot ö. och s. en vidsträckt utsigt öfver staden. Ännu nordligare ligger Finsbury park (47 har). I östra L. ligga Victoria park (120 har) och Westham park (32 har), s. om Thames Battersea park (73 har), Southwark park (25 har) och Greenwich park (71 har). Dessutom ligga i stadens utkanter s. k. commons (allmänningar), bland hvilka Hampstead heath i n. (omkr. 100 har), Blackheath vid Greenwich (108 har) och Clapham common i s. (89 har) äro de största. I samtliga parkerna finnas cricket- och andra lekplatser och i några äfven badinrättningar.

Gatornas renhållning, vattning och stenläggning äro mera tillfredsställande, än man kunde vänta af det faktum att hvarje distrikt är i dessa frågor fullt sjelfständigt. Inom de sista 20 åren har den förr brukliga stenläggningen blifvit ersatt med asfalt och träbeläggning på de förnämsta gatorna. 1807 började gas försöksvis användas för gatubelysning, och 1810 bildades det första gasbolaget. Numera finnas 4 gasbolag. Sedan 1878 hafva öppna platser börjat belysas med elektriskt ljus efter olika system. L:s brandkår räknade 1881 604 man. Åtta bolag förse staden dagligen med öfver 500 mill. liter vatten. Ungefär hälften af allt vatten tages från öfre Thames, återstoden från källor. Den första vattenledning anlades 1609 af Hugh Myddleton.

L. har en ofantlig mängd offentliga monument, men få af dem hafva något framstående konstvärde. De förnämsta jämte de redan nämnda äro »Monumentet», en 61 m. hög, ihålig, dorisk pelare, upprest 1671--77 vid Fish street hill i City, nära Londonbron, till minne af den stora eldsvådan 1666, Nelsonpelaren på Trafalgar square (1843), en 44 m. hög granitpelare, krönt med Nelsons staty (af Barry) och omgifven af fyra kolossala bronslejon (af Landseer), Yorkpelaren vid Waterloo place, med en bronsstaty af hertig Fredrik af York (andre son till Georg III), samt Kleopatras nål (se Kleopatras nålar).

På storartade allmänna byggnader kan L. ej sägas vara fattigt, men spridda som de äro öfver hela staden, falla de mindre i ögonen. Såsom en glanspunkt i arkitektoniskt hänseende kan endast det af Parlamentshuset och Westminster abbey omgifna Parliament square betraktas. Sedan Vilhelm Eröfrarens tid är L. obestridt landets hufvudstad, men kan det oaktadt ej uppvisa ett kungligt palats värdigt det mäktiga öriket och jordens största och rikaste hufvudstad. S:t James' palace, L:s f. n. äldsta kungliga residens, härstammar delvis från Henrik VIII:s tid och var från Vilhelm III:s till Georg IV:s tid de engelske konungarnas ständiga residens. En eldsvåda förstörde större delen 1809, och drottningen begagnar det nu endast vid levéer. Sjelf bor hon under sina numera sällsynta besök i L. i det närliggande Buckingham palace, bygdt i klassisk stil 1825--35 af Nash och sedermera tillökadt 1846 med den 110 m. långa östra (hufvud-)fasaden åt S:t James' park och 1856 med den stora balsalen. Marlborough house, bygdt 1710 af Chr. Wren åt den förste hertigen af Marlborough, köptes 1817 af staten och har sedan 1863 bebotts af prinsen af Wales. Kensington palace (se Kensington) bebos af andra medlemmar af den kungliga familjen. Den högre adelns Londonresidens utmärka sig mindre genom ett praktfullt yttre än genom en gedigen och angenäm inredning och sina värdefulla konstskatter. -- Främst bland statsbyggnader står den nyare tidens största gotiska byggnad, det nya, på Thames' norra strand belägna Westminsterpalatset (se d. o.), der parlamentet sammanträder. -- Den breda gatan Whitehall (uppkallad efter det fordom der befintliga, af elden 1691 och 1697 förstörda kungl. palatset Whitehall), som förenar parlamentsbyggnaden med Charing cross, är bestämd att blifva ministeriernas medelpunkt. Der uppfördes 1868--74 en väldig byggnad i italiensk stil, Government office, der inrikes-, utrikes-, kolonial- och indiska ministerierna befinna sig. Den bekanta Downing street skiljer denna byggnad från the Treasury, som är premierministerns (the first lord of the treasury) officiella residens samt dessutom innehåller Education office, Privy council office och Board of trade. Längre fram på samma gata, midt emot Whitehall-kapellet, ligga Horse guards, ofverbefälhafvårens öfver armén ämbetslokal, samt the Admiralty. Krigsministeriet ligger vid Pall Mall. Vid Strand, nära Waterloobron, ligger Somerset house, Sir W. Chambers' mästerverk, bygdt 1776--86, med en åt flodsidan vänd vacker fasad. Det inrymmer flere under finans- och marinministerierna hörande ämbetsverk äfvensom statistiska byrån (the office of the registrar general). Record office (riksarkivet), en eldfast byggnad i tudorstil, uppförd 1851--56 af Sir J. Pennethorne, ligger inklämdt vid en bakgata till Fleet street. Det af Smirke i jonisk stil 1825--29 byggda generalpostkontoret samt den nya telegrafbyrån (1870--73) ligga nära S:t Paulskyrkan, men det förra kommer sannolikt snart att flyttas längre vesterut. Nära Tower ligger Trinity house, en anspråkslös byggnad från 1793, som tillhör ett 1515 bildadt och af Henrik VIII 1529 med korporationsrättigheter utrustadt sällskap af sjömän, hvilket gjort till sin uppgift att befordra det engelska sjöväsendet. -- Bland stadens byggnader må i främsta rummet nämnas Guildhall l. rådhuset, i City, bygdt 1411--31, men sedermera flere gånger restaureradt, senast 1865--68. Den stora salen användes vid lord-mayors-banketten d. 9 Nov. samt vid val- och andra möten. I byggnaden finnas äfven Citys bibliotek (omkr. 40,000 bd) samt museum med en intressant samling af romerska, i L. funna fornlemningar. Mansion house, vid Queen Victoria street, bygdt af Drance 1739--41, är lord-mayorns ämbetsbostad. Landets högsta domstolar äro förlagda till en stor. ny byggnad i gotisk stil vid Temple bar, midt i advokatqvarteret och dess Inns of court (se d. o). Bland hufvudstadens fängelser är Newgate i City (ombygdt 1782) det äldsta och mest bekanta, men öfverträffas i storlek af det enligt J. Benthams förslag byggda Millbank penitentiary, mönsterfängelset i Pentonville och andra nyare straffanstalter.

L. har visserligen endast få stora kaserner (hela garnisonen består endast af 2 regementen gardesrytteri och 5 bataljoner infanteri), men det eger likväl några militära byggnader af stort intresse. Märkligast bland dem är det gamla Tower (se d. o.), vid Thames venstra strand, nedanför City, hvilket såsom fästning, fängelse, skattkammare, arsenal och kungligt residens spelat en märklig rol i Englands historia. Det af Karl II stiftade, af Wren byggda Chelsea-hospitalet är ett stort invalidhus för landtsoldater. Greenwichs forna hospital för ålderstigna sjömän är numera upplåtet till sjökrigsskola. Vid det nedanför Greenwich belägna Woolwich finnas krigsakademi, arsenal (med kanongjuteri, laboratorium, lavett- och vagnfabrik) samt stora kaserner. Det gamla kungliga skeppsvarf vet (grundadt 1532) öfvergick 1869 i privat besittning.

På reformationstiden var L. rikare på kyrkor och kyrkliga byggnader än någon annan stad, men nu återstå i hela L. endast 25 kyrkor och kapell, som härstamma från tiden före reformationen. Främst bland alla dessa kyrkor står den engelska nationalhelgedomen Westminster abbey (se d. o.) med sina konungagrafvar och sina många monument öfver berömda män. I kyrkans chor krönas Englands regenter. L:s andra förnämsta kyrka är den af Wren 1675--1710 uppförda S:t Paul, hvilken ligger midt i City och är näst Peterskyrkan i Rom och dômen i Milano den största kyrka i kristenheten. Af L:s öfriga kyrkor må nämnas S:t Bartholomew the great i Smithfield, en af de äldsta i L., i normandisk-gotisk stil, restaurerad 1865--69 (choret samt delar af sidoskeppen och långhuset härstamma från grundläggarens, Raheres, tid, 1120-talet), samt S:t Saviour's church i Southwark, med chor och tvärskepp från 1200-talet, märkliga exempel på äldre engelsk gotik. Bland mindre kyrkor, hvilka Wren byggde, förtjena nämnas S:t Bride's, vid Fleet street, med ett vackert torn, S:t Dunstan's in the East, S:t Swithin's, vid Cannon street, i hvilken är inmurad den ryktbara Londonstone, en gammal romersk milsten, från hvilken förr alla afstånd beräknades i Storbritannien, S:t Mary-le-Bow l. vanligen endast Bow-church, »bågkyrkan» (så kallad efter en äldre kyrka på samma ställe, hvilken var den första kyrka i staden, som var byggd med stenbågar), med de bekanta Bow bells (den, som är född inom deras hörhåll, anses för en äkta Londonbo, »cockney»), och S:t Stephen's church, lik S:t Paul till det inre. S:t Pancras i Euston square (uppförd af Inwood 1822) är bildad efter Erechtheion och har ett 51 m. högt torn, för hvilket Vindarnas torn i Athen tjenat som mönster. Af kyrkobyggnader, som tillhöra andra trossamfund och nationaliteter, utmärka sig få genom ålder eller byggnadsstil. Irvingianernas kyrka (Irvingite church), nära Russell square, byggd 1850--54, är näst S:t Paul den största kyrka, som uppförts i L. efter reformationen. S:t George's cathedral, i Southwark, nära Bedlam, byggd 1840--48 af Pugin, är L:s katolska hufvudkyrka och den största katolska kyrkobyggnad, som uppförts i England efter reformationen. I samma trakt af Southwark ligger ock det stora »tabernaklet», dit den verldsbekante folktalaren C. H. Spurgeon snart i 25 år dragit ofantliga åhörareskaror. Af särskildt intresse är den svenska församlingens i L. lilla vackra kyrka, Ulrika Eleonora (belägen vid Princes square i Whitechapel), som invigdes d. 29 Sept. 1728 af dåv. svenske pastorn derstädes Jak. Serenius, hvilken ock var den, som i synnerhet samlade medel såväl i Sverige som i L. och utlandet till kyrkobyggnaden. Kyrkan underhålles dels af församlingen, dels genom en liten afgift, som hvarje i engelsk hamn inlöpande svenskt fartyg erlägger. Församlingen tillhör enligt kyrkoordningen af d. 30 Nov. 1778 Upsala ärkestift, och pastor, som tillika är svensk legationspredikant, tillsättes af K. M:t. I L. finnes ock en svensk sjömanskyrka (belägen i Surrey, nära Commercial docks). Tillsammans eger L. 1,100--1,200 större gudstjenstlokaler, af hvilka nära hälften tillhör den anglikanska kyrkan. De förr med kyrkorna förenade begrafningsplatserna i staden äro stängda, och aktiebolag äfvensom enskilda församlingar hafva på större eller mindre afstånd från L. anlagt vidsträckta begrafningsplatser, bland hvilka må nämnas Kensal Green v. om L., Highgate i n., Norwood i s. och Woking i s. v. -- L. är säte för den anglikanske biskopen af L., hvars domkyrka är S:t Paul, samt den rom.-katolske ärkebiskopen af Westminster. Dessutom har ärkebiskopen i Canterbury sitt officiella residens, Lambeth palace, derstädes.

Antalet religiösa sällskap är mycket stort och de penningemedel, öfver hvilka de förfoga, ofantliga. Till de förnämsta höra missionssällskapen Church, London och Wesleyan missionary societies, Society of promoting Christian knowledge, London city mission och Salvation army (»Frälsningsarmén»), de båda sistnämnda föreningar för den inre missionen, British and foreign bible society samt Religious tract society, hvilka verka för bibelns och andra religiösa skrifters spridning.

Äfven antalet af välgörenhetsföreningar och fromma stiftelser är stort. För några år sedan fanns det 1,042 dylika, med en årsinkomst af mer än 4 mill. pd, af hvilken summa minst 3/4 utgifves i L. Om till denna läggas fattigvårdsafgifterna, får man en totalsumma af nära 7 mill. pd, som användes för välgörande ändamål. L. är sedan 1867 deladt i 30 fattigvårdssamhällen (poor-law unions), hvilkas angelägenheter handhafvas af »boards of guardians», som till största delen väljas årligen af dertill röstberättigade. För underhåll af hospital och vårdanstalter för dem, som lida af smittsamma sjukdomar, och af fattiga barn i skolorna samt för understöd åt tillfälligt hjelp-behöfvande har en för hufvudstaden gemensam fattigfond bildats, hvarigenom fattigvårdstungan jämnare fördelats emellan de olika stadsdelarna. Antalet understödstagare steg 1880 till 27 på 1,000 personer af befolkningen (mot 47 på 1,000 år 1871). Inkomsterna uppgingo till 2,587,473 pd st. (deraf 2,359,437 pd i skatt) och utgifterna till 2,590,443 pd.

L:s polisdistrikt (»Greater London») är deladt i tvänne områden, hufvudstadens (the jurisdiction of the metropolitan police), med en areal af 1,784 qvkm., och Citys, 2,7 qvkm. Hufvudstadens polis bildades 1829, har 13 polisdomstolar och räknade 1880 10,943 man. Citys polis bildades 1839, har 2 polisdomstolar, Guildhall och Mansion house, och räknade s. å. 830 man.

Undervisningsväsendet. L. erhöll 1870 en gemensam skolöfverstyrelse (School board), hvars utgifter för året 1880--81 stego till 1,236,360 pd. Undervisningen är obligatorisk, men ej kostnadsfri, utom för de allra fattigaste. 1881 funnos i de allmänna och enskilda läroverken sammanlagdt platser för 1/2 mill. barn. -- En högre skolbildning meddelas i s. k. grammar schools, bland hvilka den märkligaste är Christ's hospital (Blue coat school), grundad af Edvard VI 1553, med omkr. 1,200 lärjungar. Af fackskolor må nämnas 13 medicinska läroverk (bland dem Royal college of physicians och R. college of surgeons) i förening med sjukhusen, 1 veterinärskola, 1 bergsskola, 1 musikakademi (Royal academy of music, grundad 1822), 1 musikskola (Guildhall school of music, grundad 1879), The tonic sol-fa college (grundadt 1875 för att utbilda musiklärare för folkskolorna). National art training school, Normal school of science och School of cookeri (alla tre i South Kensington), Royal naval college i Greenwich, R. naval school i New Cross, krigsakademien i Woolwich samt ingeniörskolan (School of practical engineering) i Sydenham. University college (grundadt 1825 på konfessionslös grund) meddelar undervisning i alla grenar af vetande (äfven ingeniörsvetenskaper och skön konst), som inhemtas vid universiteten, med undantag af teologi, och besökes af öfver 1,500 studenter. I det ortodoxa King's college undervisas i samma ämnen och derjämte i teologi. I Gresham college (grundadt af Sir Thomas Gresham) hållas sedan 1597 föreläsningar i rättsvetenskap, teologi, medicin, musik och naturvetenskaper, och i London society for the extension of university teaching hållas likaledes föreläsningar i vetenskapliga ämnen, hvilka 1881 bevistades af öfver 3,000 pers. Ett universitet i vanlig mening finnes ej ännu i L., ty University of L. (grundadt 1836) är endast en af regeringen öfvervakad pröfningsanstalt, som meddelar lärdomsgrader. Men en komité tillsattes 1884, som redan utarbetat en plan till ett universitet på fyra fakulteter (filologi, naturvetenskap, medicin och juridik).

Bland lärda sällskap må nämnas Royal society (med stadgar stadfästa af Karl II 1663), det förnämsta af alla, Chemical society, Geological society (stiftadt 1807), Soc. of antiquaries (1707), R. astronomical soc. (1820), Linnean society (se d. o.), hvilka alla hafva sina lokaler i det 1872 byggda New Burlington house vid Piccadilly, R. geographical society (1830), R. asiatic soc. (1823; se Asiatiska sällskap), R. institution of Great Britain (grundadt 1799, egnande sig hufvudsakligen åt de experimentala vetenskaperna), med stort bibliotek, mineralsamling, kemiskt och fysiskt laboratorium samt föreläsningskurs, Zoological society (stiftadt 1826), som i norra delen af Regent's park har sedan 1828 en af de vackraste zoologiska trädgårdar på jorden, Botanic society (i hvars storartade trädgård i södra delen af Regent's park anställts en mängd lyckade försök att acklimatisera exotiska växter) samt Horticultural society (grundadt 1804), som eger stora frukt- och blomsterträdgårdar vid Chiswick, nära trädgårdarna i Kew (se d. o.), och sedan 1861 arrenderar 9 har af Kensington gardens, der det anlagt en dyrbar trädgård och stort växthus.

Af vetenskapliga samlingar eger L. två de största på jorden, nämligen British museum (se d. o.) och South Kensington museum (se Kensington). Andra dylika äro Museum of practical geology vid Jermyn street (grundadt 1837 i samband med det förenade konungarikets geologiska undersökning); Patent office museum i South Kensington, med många originalmönster af nyare tidens vigtigaste mekaniska uppfinningar; United service museum, med prof på äldre och nyare tiders krigsredskap; Bethnal Green museum, en afdelning af South Kensington museum, med samlingar af födoämnen jämte förklaringar öfver deras tillkomst och sammansättning och af beklädnadsämnen i olika stadier af bearbetning jämte samlingar af olika slag, hvilka af privatpersoner utlånas till museet; India museum, industri- och konstföremål från Indien, hvilka 1880 flyttades till South Kensington; Soane museum, en 1837 af Sir John Soane till staten testamenterad samling af antika bildhuggarearbeten, gemmer, vaser och bronser, modeller af ryktbara, gamla byggnader, taflor samt bibliotek, och Royal Architectural museum, grundadt 1851. -- Större konstsamlingar finnas i National gallery of paintings (vid Trafalgar square) och National portrait gallery (i South Kensington). Årliga konstutställningar hållas i Royal academy of fine arts (stiftad 1768), Society of painters in water-colours (1804), Society of british artists (1822), Institute of painters in water colours samt i Grosvenor gallery, vid New Bond street, uppbygdt af Sir Coutts Lindsay 1877.

Ingen stad erbjuder en sådan mängd för den större allmänheten afsedda förädlande nöjen som L., och något motsvarande till t. ex. Kristallpalatset i Sydenham (se Sydenham) och Alexandrapalatset finnes ej annanstädes. Det sistnämnda, som å nyo fullbordades 1875 efter en eldsvåda 1873, ligger på en höjd n. om L. i en 90 har stor park och är bygdt af tegel i form af en parallellogram, som täcker en yta af 3 har, samt består af flere afdelningar, som genom en sinnrik inrättning kunna förvandlas till enda stor sal. Centralhallen är 118 m. lång och 56 m. bred samt har 12,000 sittplatser. En teater för 3,000 och en konsertsal för 3,500 pers. äro skilda från hufvudbyggnaden. Royal aquarium (öppnadt 1876), nära Westminster abbey och S:t James' park, innehåller icke blott stora hafs- och sötvattensaqvarier, utan äfven en vinter- och sommarträdgård, teater-, konsert- och läsesalar, tafvelgalleri m. m. -- Vidare eger staden öfver 50 större och mindre teatrar, af hvilka dock ingen erhåller understöd af staten eller staden. De förnämsta äro: Her Majesty's theatre l. Opera house vid Pall Mall (bygd 1705, ombyggd 1816--1818 och å nyo efter en eldsvåda 1867), Royal italian opera l. Covent garden theatre (se d. o.), Drury lane theatre (se d. o.), den äldsta af alla, och Haymarket theatre (från 1705). Bland salar afsedda för konserter och offentliga inötcn är den 1867--71 för 200,000 pd byggda Royal Albert hall, midt emot Albert memorial vid Hyde park, den förnämsta. Det är en elliptisk byggnad i italiensk renaissancestil, 83 m. lång, 72 m. bred, och rymmer ett auditorium af 9,000 pers. jämte en orkester af 1,000 man. Flerestädes i stadens parker och å dess öppna platser äro områden anvisade för »cricket», engelsmännens nationalspel, samt andra bållspel, såsom »racket» och »tennis». Om klubbarna i L. se art. Klubb.

Om L:s folkmängd i äldre tider föreligga inga bestämda siffror. Före den stora pesten (digerdöden) 1349 anses staden hafva haft minst 90,000 innev. 1377 beräknades folkmängden till endast 35,000. En folkräkning i City 1631 gaf till resultat 130,268, och hela L. med förstäder torde då hafva haft 460,000 innev. Oaktadt pesten 1665 och den stora branden 1666 växte folkmängden så, att L. vid århundradets slut anses hafva haft närmare 600,000 innev. Det hade då hunnit upp Paris, som dittills varit Europas folkrikaste stad. 1801, vid den första egentliga census, hade L. 864,035 innev. (9,72 proc. af Englands befolkning), 1841: 1,872,365 (11,78 proc.), 1861: 2,803,989 och 1881: 3,814,571 innev. (14,69 proc. af Englands folkmängd), deraf omkr. 53 proc. qvinkön och 47 proc. mankön. Omkr. 30 proc. äro födda utom staden. Irländarna utgöra omkr. 250,000, skottarna 120,000 och utländingarna 200,000, deraf européer 155,000 (mest tyskar, 60,000) och från andra verldsdelar 45,000. Judarna utgöra omkr. 40,000. Det egentliga främlingsqvarteret är Soho.

L:s jernvägar (Metropolitan railway och Metropolitan district railway) gå till största delen genom tunlar under husmassorna, till en del i nedskärningar emellan höga murar och omfatta hela inre staden i en stor cirkel, från hvilken bibanor utgå till förstäderna. Stadsbanorna hafva omkr. 24 större stationer (i allt finnas öfver 500 hållplatser), men derjämte har landets stora jernvägsbolag 14 hufvudstationer inom staden, hvilka genom lokaltåg stå i förbindelse med de förra. Ensamt på Metropolitan railway befordras årligen omkr. 60 mill. passagerare, och säkert fortskaffas dubbelt så många medelst omnibusar (öfver 100 linier). Spårvägar (tramvays) finnas sedan 1870.

L. är företrädesvis en handelsstad, men går i vissa grenar af industrien i spetsen för alla andra städer i England. Dess boktryckerier höra till de största i verlden, och 1883 utkommo i L. icke mindre än 386 tidningar, deraf dock endast 18 dagliga. Den vigtigaste industrigrenen är öltillverkning, och L:s export af öl och porter (från 110 bryggerier) är större än hela det öfriga Englands. Industrien sysselsätter 3/4 mill. menniskor. Bland de anstalter, som tjena att befordra handeln, intages första platsen af den 1694 grundade Bank of England (kapital 14,553,000 pd st.), ända till 1834 den enda offentliga banken i landet och fortfarande ensam i besittning af ett sedelutgifningsprivilegium. Den är sedan 1788 inhyst i en stor, oregelbunden, fristående envåningsbyggnad i City, vid Cheapside. Numera finnas i L. öfver 1,500 privat- och aktiebanker, af hvilka de förnämsta äro deltagare i Clearing house (se d. o.), nära Lombard street. Midt emot Englands bank ligger den 1839--44 byggda börsen (Royal exchange), med en ståtlig korintisk portik. I börsen ligga ock »Lloyd's subscription rooms» (se Lloyd, sp. 1575), medelpunkten för allt, som tillhör rederi-affärer. Dessutom finnas börser för särskilda varuslag, såsom spanmålsbörs, ullbörs, humle- och maltbörs, aktiebörs (stock exchange). Det k. myntet (Royal mint), bygdt 1805 vid Tower hill, är det enda myntverk i England för tillverkning af guld- och silfvermynt. För handelsomsättningen i sjelfva staden äro af betydelse de ofantliga saluhallarna, hvilka emellertid äro färre, än man af stadens storlek kunde vänta. Orsaken dertill är att detaljhandeln nästan fullständigt ligger i händerna på minuthandlarna och kringvandrande krämare (costermongers). De förnämsta nu befintliga salutorgen och hallarna äro Smithfield (för kött), Billingsgate (för fisk), båda i City, Coventgarden market (för blommor, frukt och grönsaker), i Westend, den stora kreaturshallen Metropolitan cattle market vid Copenhagen fields i norra L. samt Leadenhall market (för fogel och villebråd), i City. Tattersall's, nära Hyde park, är en af de förnämsta marknader i England för rid- och vagnshästar och medelpunkten för allt, som rör kappränningar.

L:s hamn i vidsträckt mening sträcker sig från Londonbron 10,5 km. nedåt floden, men den gräns, till hvilken den vanligen tages i anspråk af sjöfarten, är Deptford, 6,5 km. nedanför Londonbron. De storartade dockorna, som sedan början af detta årh. (de äldsta, West India docks, öppnades 1802) bygts på båda flodstränderna, upptaga en areal af 917 har. De på norra stranden belägna East och West India docks, hvilka tillhöra ett bolag, samt London, S:t Katherine's, Victoria, Albert och Tilbury docks, som egas af ett annat bolag, upptaga 783 har, deraf 188 har äro vatten, resten magasin, källare, kajer etc. På södra sidan ligga Commercial docks, som anlades 1696 och ombyggdes 1807, samt Surrey docks. L. är jordens första sjöhamn. Endast Liverpool kan täfla med detsamma, ja denna stads fartygs drägtighet äfvensom värdet af dess export äro t. o. m. större än Londons (se Liverpool). L:s import öfverstiger vida exporten, emedan L. är specielt en förbrukningsort och ligger aflägse från hvarje fabriksdistrikt. Värdet af L:s in- och utförsel 1880 var 194 mill. pd st. L. har nästan monopol på handeln med Ostindien och Kina samt har således blifvit förnämsta nederlagsplatsen för te, kaffe, socker, specerier, indigo, silke och österländska industrialster. I handeln på Medelhafvet och Levanten har det fått en stark medtäflare i Liverpool, men större delen af Östersjölandens export (trävaror, ull, spanmål, boskap och ladugårdsprodukter) går till L. I medeltal besöktes L:s hamn årligen 1871--80 af 11,435 fartyg om 5,135,225 tons i utrikes sjöfart och 1881 af 36,112 kustfartyg om 4,239,663 tons. Tullinkomsterna från L. uppgingo 1882 till 9,995,755 pd, från Liverpool till 2,811,431 pd och från alla hamnar i Storbritannien och Irland tills. till 19,598,656 pd st.

Endast City har en stadsstyrelse, hvilken det förstod att bevara oförändrad, då 1835 alla andra engelska städers författningar reformerades. Citys stadssamhälle (corporation) är äldre än den normandiska eröfringen. Det bildar ensamt för sig ett grefskap (borough), med hvilket Southwark är förenadt, och styres af »lord-mayor», »aldermen» och »common councillors» samt utöfvar sin myndighet genom tre särskilda församlingar: Court of aldermen, Court of common council och Common hall. Lord-mayorn, som väljes årligen d. 29 Sept., är ex officio ordförande i alla City-samhällets föreningar och komitéer, lord-lieutenant i City, fredsdomare och Citys representant vid alla högtidliga tillfällen samt åtnjuter i ersättning för den gästfrihet man fordrar af honom 10,000 pd i årlig lön, godt-görelse för extra utgifter samt ämbetsbostad i Mansion house. Den 8 Nov. aflägger den nyvalde lord-mayorn ed inför Court of aldermen; följande dag begifver han sig i högtidlig procession (lord mayor's show) från City till Westminster hall, der han svär kronan trohetsed, hvarefter på aftonen följer en stor festmåltid i Guildhall, som bekostas af honom och de båda sherifferna. Sherifferna (en för Middlesex och en för L.) samt ett par andra högre ämbetsmän i »korporationen» väljas för ett år å Common hall, men aldermen utses för lifstiden, en för hvart och ett af Citys 26 »wards», af de skattebetalande. De bilda Court of aldermen, d. v. s. Londons magistrat. Court of Common council (motsvarande ungefär den svenska stadsfullmäktigeinstitutionen), som består af 206 af de olika »wards» utsedde »councillors», af aldermen samt af lordmayorn som ordförande, sköter Citys finanser, tillsätter de fleste tjenstemännen, har uppsigt öfver polisen och till en viss grad rätt att vidtaga förändringar i Citys författning. Common håll består af lordmayorn, 4 aldermen och samtliga »liverymen» i Citygillena samt utser årligen två aldermen (vanligen de äldste), hvilka förut måste hafva varit sheriffer, hvarefter Court of aldermen väljer en af dessa till lord-mayor. De 76 citykompanierna eller gillena, som nu utöfva endast indirekt inflytande på Citys styrelse, äro en qvarlefva från den tid, då ernåendet af borgerskap i City var bundet vid medlemskap i ett skrå. Af gåfvor till välgörande ändamål, inträdesafgifter och plikter hafva många af dem hopat ofantliga rikedomar. Ensamt af sin egendom inom City hafva de en årlig ränta af öfver 500,000 pd; af sina öfriga besittningar hafva de troligen lika mycket. Tolf s. k. »stora kompanier» göra anspråk på företräde framför de öfriga. Deras »livery» l. ämbetsdrägt, som formligen antogs först på Edvard III:s tid, bars slutligen endast af medlemmar i en högre grad, s. k. »liverymen». L:s utsträckning utöfver Citys gränser, förändringar i handelsgrundsatserna och samhällslifvet hafva lemnat gillena föga mer än skuggan af deras forna myndighet öfver handel och industri. En viss betydelse ega de dock genom sina välgörenhetsinrättningar, och många af dem använda sina rikedomar derjämte till befordrande af den tekniska undervisningen och för sina respektive yrkens bästa. Citys inkomster uppgingo 1881 till 896,668 pd; skulderna, som ådragits endast genom gatuförbättringar och anläggning af salutorg, utgjorde s. å. 5,496,150 pd. -- Hufvudstaden såsom sådan eger ännu ingen municipalförfattning och förvaltas genom 23 »vestries» och 15 »district boards», hvilka sörja för gatuläggning, belysning och renhållning samt mindre afloppsledningar, 30 »boards of guardians», hvilka handhafva fattigvården, 1 »board of works» och 1 »school board» samt andra nämnder med tillsammans 8,000 medlemmar, af hvilka flertalet väljes af de skattebetalande. Vigtigast bland dessa nämnder är »board of works». Dess 45 ledamöter väljas, till en tredjedel hvarje år, af medlemmarna i de särskilda »vestries» och »district boards». Den tillsattes (1856) ursprungligen för att anlägga och underhålla hufvudkloakerna samt anlägga nya gator; men senare författningar hafva utsträckt dess verksamhetsområde, så att den nu har om hand flere andra, hela staden omfattande allmänna arbeten. 1881 uppgingo dess skulder till 13,5 mill. pd. -- Enligt den 1885 antagna nya ordningen för parlamentsval (»redistribution bill») utser staden L. 60 ledamöter i underhuset, af desse City särskildt 2.

Historia. Namnet L. (Lat. Londinium) är med tämligen stor säkerhet af keltiskt ursprung, möjligen af llyn, träsk, dam l. sjö. Såsom romersk koloni bar L. äfven namnet Augusta, men fick aldrig rang af municipium och var icke det romerska Britanniens hufvudstad. Det anses på romaretiden hafva sträckt sig från det nuv. Tower i ö. till Ludgate i v. och från Thames till den kärrtrakt, som sedan kallades Moorfields och Finsbury l. Fensbury. Hufvudgatan var den nuv. Watling street. Redan på Neros tid (1:sta årh. e. Kr.) var L. en samlingsplats för köpmän från främmande land och medelpunkt för en betydande sjöhandel. Efter angelsachsernas omvändelse till kristendomen (slutet af 400-talet) blef det biskopssäte. På heptarkiens tid var det säte för konungarna af Essex. 839 och 851 plundrades staden af danskarna. 886 eröfrades den af Alfred, som återuppbyggde dess murar och gjorde den till sitt rikes hufvudstad. 1013 intogs den åter af danskarna. Redan Vilhelm Eröfraren gaf L. 1067 ett privilegiebref (charta), som ännu förvaras i stadens arkiv, och konung Johan stadgade i Magna charta (1215), att City skulle behålla alla sina gamla privilegier. I »rosornas» strider (senare hälften af 1400-talet) stod staden på huset Yorks sida. Införandet af reformationen medförde en ofantlig förändring i stadens utseende. Förut upptogos omkr. 2/3 af stadens område af kyrkor, kloster och hospital, och 1/3 af dess befolkning bestod af munkar och nunnor. Då försvann större delen af dessa byggnader, och klosterfolket utdrefs (1538). Från denna tid växte staden snabbt, och redan under kriget med Spanien (1588) kunde den utrusta 20,000 man och 38 skepp. Förbindelsen med hansan, öppnandet af affärsförbindelser med Ryssland (1500-talet) samt bildandet af en amerikansk koloni, af Ostindiska kompaniet och af ett levantiskt kompani bidrogo till utvecklingen af L:s storhet. Åren 1664--66 rasade den stora pesten och bortryckte närmare 100,000 menniskor, och kort derefter, d. 2 Sept. 1666, utbröt den stora branden, som lade 5/6 af staden i aska. Staden uppbyggdes derefter i förbättrad gestalt, men förblef ytterst oregelbunden. De flesta offentliga byggnaderna voro mycket smaklösa, och L. kallas i förra hälften af 1700-talet »den fulaste bland städer». Först mot midten af 1700-talet började staden få ett vackrare utseende, och många af dess ståtligaste gator och hus härstamma från den tiden. Men först i 19:de årh., då staden växt med jättesteg, har man insett nödvändigheten af gaturegleringar och offrat ofantliga summor på stadens förskönande.

Med Englands växande makt och inflytande blef L. ofta säte för underhandlingar emellan de europeiska makterna. Bland sådana diplomatiska förhandlingar må nämnas: den 16 Jan. 1756 defensivförbund emellan England och Preussen mot Österrike och Frankrike; 1793 Englands allianstraktater mot Frankrike, d. 4 Mars med Hannover, d. 25 Mars med Ryssland, d. 10 April med Hessen, d. 30 Aug. med Österrike, d. 26 Sept. med Portugal, hvilken sistnämnde förnyades d. 22 Okt. 1807; d. 14 Jan. 1809 subsidiefördrag med Spanien; d. 6 Juli 1827 fördrag emellan England. Frankrike och Ryssland, hvarigenom dessa förpligtade sig att återställa freden emellan Turkiet och grekerna; d. 3 Febr. 1830 konferens emellan vestmakterna och Österrike, då Grekland förklarades sjelfständigt; d. 1 Nov. 1830--15 Febr. 1831 konferenser emellan stormakternas och Nederländernas sändebud rörande Belgiens skiljande från Nederländerna; d. 7 Maj 1832 fördrag emellan England, Frankrike, Ryssland och Bajern rörande tronföljden i det nyupprättade konungariket Grekland; d. 22 April 1834 qvadrupelallians emellan England, Frankrike, Spanien och Portugal för återställande af lugnet på Pyreneiska halfön; d. 19 April 1839 definitiv fred emellan Belgien och Nederländerna; d. 15 Juli 1840 fördrag emellan England, Ryssland, Österrike och Preussen om fred emellan Turkiet och Egypten (se Egypten, sp. 234); d. 13 Juli 1841 fördrag emellan stormakterna rörande spärrningen i fredstid af Dardanellerna för främmande krigsfartyg; d. 10 April 1854 alliansfördrag emellan England och Frankrike; d. 11 Maj 1867 fördrag emellan stormakterna rörande Luxemburgs neutralitet; Jan.--Mars 1871 konferens af stormakterna, som d. 13 Mars undertecknade ett fördrag, genom hvilket Svarta hafvet förlorade sin i Parisfördraget 1856 erkända neutralitet. Särskild betydelse i den skandinaviska nordens historia hafva de konferenser, som på 1850- och 1860-talet höllos i L. rörande Danmark och den slesvig-holsteinska frågan. Å en konferens, som hölls Juli--Aug. 1850, enade sig ombud för Danmark, Frankrike, England, Ryssland, Sverige-Norge och Österrike om önskvärdheten af det danska rikets integritet och tronföljdens ordnande i sådant syfte. Den 8 Maj 1852 undertecknades i London af ombud för Danmark, Frankrike, England, Ryssland, Sverige-Norge, Österrike och Preussen en traktat, det vanligen s. k. Londonprotokollet, hvarigenom tronföljden i hela danska monarkien bestämdes åt prins Kristian af Glücksborg och hans manliga efterkommande med prinsessan af Hessen. Den 25 April 1864 öppnades i London rörande slesvig-holsteinska frågan en tredje diplomatöfverläggning, hvilken i den nordiska politiska literaturen företrädesvis åsyftas med uttrycket londonkonferensen. De makter, som representerades vid densamma, voro de fem stormakterna samt Tyska förbundet, Sverige-Norge och Danmark. Den åvägabragte ett stillestånd (från d. 11 Maj 1864) i kriget emellan Danmark och dess öfvermäktiga fiender Österrike och Preussen. Men af England framställda förslag, först att större delen af Slesvig skulle bevaras åt Danmark och danska riket ställas under samtliga europeiska stormakters beskydd, senare att bestämmandet af gränslinien för Danmarks landafträdelse skulle uppdragas åt en skiljedomare (Napoleon III), vunno icke gehör. Konferensen upplöste sig, och de krigförande återupptogo d. 26 Juni fientligheterna.