Lövenskiold

Lövenskiold, norsk-dansk slägt, ursprungligen af tysk härkomst. Stamfadern, Herman Leopoldus, var först köpman i Bremen och bosatte sig i midten af 17:de årh. i Kristiania. Hans son af samma namn blef egare af betydliga jordagods och bergverk samt upphöjdes 1730 i danskt adligt stånd, under namnet L. En gren af ätten erhöll friherrlig värdighet 1773. Den adliga ättegrenen fortlefver i Norge, den friherrliga i Danmark. -- 1. Bartholomeus Herman L., norsk topograf, son till den ofvannämnde Herman Leopoldus d. y., f. 1729, ärfde Bolvigs jernverk, hvilket han sålde 1779, blef kansliråd och bodde på gården Borrestad i Nedre Telemarken till sin död, 1788. Han utgaf 1784 Beskrivelse över Badsbjerg amt og Skiens by med sine forstæder. -- 2. Severin L., norsk ståthållare, den föregåendes brorson, född i Porsgrund d. 7 Febr. 1777, studerade 1793--94 bergsvetenskap i Sachsen och Schlesien samt tog 1796 juridisk examen i Köpenhamn och ingick i Räntekammaren. 1798 blef han assessor i Kommerskollegium samt 1800 tillika i Finanskassedirektionen och var i denna egenskap grefve Schimmelmanns sekreterare. 1802 öfvertog han ledningen af Fossums jernverk, som han kort derefter inköpte. 1803 blef han amtman i Bratsbergs amt och styrde 1805--11 tillika Laurviks grefskap. Vid krigets utbrott 1807 egnade han sig ifrigt åt försvaret af sitt amt, anlade kustbatterier och inrättade enskilda provianterings-kommissioner. 1813 tog han afsked från amtmansbefattningen. 1814 deltog han såsom representant för Bratsbergs amt i riksförsamlingen på Eidsvold. I Nov. s. å. utnämndes han till statsråd och fick jämte J. H. Vogt i uppdrag att underhandla med Danmark samt uppehöll sig af denna anledning i Köpenhamn från April 1815 till sommaren 1816. År 1817 tog han afsked från statsrådsämbetet och lefde sedermera såsom enskild man på Fossum till d. 10 Juli 1828, då han blef statsminister. Då han 1836 icke protesterat mot konungens åtgärd att upplösa stortinget, ställdes han af detta inför riksrätt och dömdes att bota 1,000 spd. Han begärde då sitt afsked, men detta blef honom förvägradt. I Febr. 1841 utnämndes han till Norges ståthållare, och på denna post qvarstod han ända till d. 17 Maj 1856, då han till följd af sin höga ålder på begäran erhöll afsked. Död på Fossum d. 15 Sept. 1856. -- 3. Otto Joachim L., norsk jurist och politiker, den föregåendes son, född på Fossum d. 14 Maj 1811, blef student 1828 och juridisk kandidat 1834. Han utnämndes till protokolls-sekreterare i Höjesteret 1840, till brigad-auditör i Artilleribrigaden 1846, till expeditionssekreterare i Finansdepartementet 1847 och till assessor i Höjesteret 1854. År 1856 var han medlem af den svensk-norska tullkomitén, som hade att ordna de ömsesidiga tullförhållandena. Från 1869 var han ordförande i Kristiania formandskab och under åren 1871--79 en bland hufvudstadens representanter i stortinget. Der var han den yttersta högerns ledare och utmärkte sig i debatten genom sin logiska bevisföring, men lät å andra sidan alltför mycket leda sig af sitt lidelsefulla lynne. Död i Kristiania d. 4 Aug. 1882. -- 4. Leopold Herman Severin L., den föregåendes broder, född på Fossum d. 31 Mars 1813, deltog såsom frivillig i det första slesvigska kriget samt blef, efter att i flere drabbningar hafva utmärkt sig genom tapperhet, dödligt sårad vid Sundeved och dog d. 11 Juni 1848. -- 5. Karl Otto L., norsk statsminister, son till L. 3, föddes d. 23 Dec. 1839, blef sjöofficer 1859 samt gick 1863 i engelsk tjenst och deltog derunder i en expedition till Australien. 1875 afgick han ur krigstjensten och öfvertog skötseln af sin svärfaders, baron Wedel-Jarlsbergs, gods i trakten af Kristiania. Den 3 April 1884 utnämndes han till norsk statsminister i Stockholm, men lemnade denna post redan d. 26 Juni s. å. -- 6. Herman Severin L., dansk baron, tonsättare, tillhörande den ofvanstående slägtens friherrliga gren, f. 1815 på Holden i Norge, blef k. kammarmusikus 1841 och organist vid Slottskyrkan i Köpenhamn 1851. Död 1870. L. komponerade balletterna Sylfiden (1836, i Stockholm 1862) och Våren i Athen (1849), operorna Sara (1839) och Turandot (1851), en Festmarsch, Drei albumblätter för piano, flerstämmiga sånger m. m. 1--5. O. A. Ö. 6. A. L.