Löwe

Löwe, Johann Karl Gottfried, tysk tonsättare, f. 1796, erhöll redan som gymnasist musikundervisning af Türk och utmärkte sig såsom korsångare så mycket, att konung Jérôme af Westfalen beviljade honom ett årligt stipendium på 300 thaler, hvilket han dock miste efter Napoleons fall. Han egnade sig då åt teologien, men fortsatte äfven sina musikaliska arbeten och blef snart så känd genom sina ballader, att han 1820 erhöll kallelse till en plats som gymnasiemusiklärare och kantor vid Jakobskyrkan i Stettin, hvarest han redan följande år blef musikdirektor. Der verkade han ända till 1866, då ett slaganfall föranledde hans afskedande. L. afled i Kiel d. 20 April 1869. Af universitetet i Greifswald fick han doktorstitel. Sjelf god sångare, gjorde han flere konsertutflykter och föredrog sina ballader i England, Frankrike, Skandinavien m. fl. land. Hans samtliga offentliggjorda verk uppgå till 145, bland dem tre stråkqvartetter, en pianotrio och flere pianosonater. Tyngdpunkten af hans betydelse ligger dock i hans sångverk, särskildt i hans ballader för en röst med piano (Edtrard, Erlkönig, Heinrich der Vogler, Archibald Douglas m. fl.), hvarjämte må nämnas körballaden Die walpurgisnacht, kantaten Die hochzeit der Thetis, oratorierna Die zerstörung Jerusalems, Die eherne schlange, Die apostel von Philippi, Gutenberg, Hiob, Johannes, Die auferweckung des Lazaras m. fl., deribland en del utan ackompanjemang. Af hans fem operor gafs blott en, Die drei wünsche (1834). Äfven symfonier och uvertyrer af honom finnas i manuskript. L. författade äfven en Gesanglehre (1826) samt organisthandboken Musikalischer gottesdienst (1851). Hans sjelfbiografi utgafs 1870 af K. H. Bitter. -- L. kallas af tyskarna vanligen »oöfverträffad» såsom balladkompositör, ett omdöme, hvilket visserligen blott kan fällas af den, som är obekant med August Södermans ballader. Tvifvelsutan är deremot L. att räkna bland Tysklands förnämsta sångtonsättare vid sidan af Schubert, Schumann och Franz. A. L.