Sida 247
Lösings, Bråbo och Memmings kontrakt ...
i egentlig mening flyttbart gods. Så hafva i gällande utsökningslag lösören uttryckligen blifvit ställda i motsats till bl. a. penningar, och så uppräknas i den äldre rättens föreskrifter om den ordning, hvari utmätning må ske, jämte lösören icke blott jord, utan äfven fä, korn, hö och hus. Här äro således lösören fattade i en mera inskränkt bemärkelse än hvad som enligt den förut angifna utgångspunkten för indelningens uppställande egentligen synes hafva bort ske. Vanligen är dock förhållandet omvändt. Och detta beror då derpå att termerna »fast egendom» och »lösören» användas till att uppdela icke längre kroppsliga saker, utan alla de rättigheter, som äro af förmögenhetsrättslig beskaffenhet. Härvid är det nämligen förutom eganderätt endast undantagsvis, som andra rättigheter till fasta saker räknas såsom fast egendom. Det stora flertalet dylika rättigheter, t. ex. panträtt och nyttjanderätt, falla jämte rättigheter till lösa saker under begreppet lös egendom eller lösören. Och hit föras dessutom alla de rättigheter, som till sitt föremål icke hafva kroppsliga ting, såsom patenträtt, literär eganderätt, fordringsrätt etc. Ifrågavarande åtskilnad emellan fast egendom och lösören har fordom varit af synnerlig vigt i juridiskt hänseende, och delvis har den fortfarande bibehållit denna sin betydelse. Så är särskildt fallet i fråga om giftorätt, morgongåfva och arfskifte samt för öfrigt äfven utmätning. Se vidare Lösöreköp. A. W.
Löt, 1. Socken i Upsala län, Trögds härad. Areal 2,198 har. 631 innev. (1884). Annex till Hacksta, Upsala stift, Trögds kontrakt. -- 2. Socken på Öland, Kalmar län, Runstens och Slättbo härad. Areal 3,250 har. 942 innev. (1884). Till Runstens härad höra 885 innev., till Slättbo härad 57. L. bildar med Alböke ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Kalmar stift, Ölands norra kontrakt. -- 3. F. d. socken i Östergötlands län, Memmings härad, är nu i allo förenad med Borg och Löt, som efter 1887 års ingång skall benämnas endast Borg.
Löwe. 1. Johann Daniel Ludwig L., tysk skådespelare, f. 1795, var den mest framstående ättlingen af en begåfvad, talrik skådespelareslägt. Han tillhörde Burgteatern i Wien från 1826 ända till sin död, 1871, samt utmärkte sig såsom Fiesco, Egmont, Macbeth, Othello o. s. v. L. gjorde sig känd icke blott såsom en af Tysklands bäste skådespelare, utan äfven såsom entomolog och lyrisk skald. -- 2. Johanna Sophie L., tysk sopransångerska, den föregåendes brorsdotter, f. 1815, tillegnade sig i Wien den italienska sångmetoden och fästes 1837 vid hofoperan i Berlin, hvarjämte hon gjorde flere konstresor. Hon glänste i synnerhet såsom Norma, Donna Anna och Adina. Till följd af sitt giftermål, 1848, med furst F. v. Liechtenstein lemnade hon scenen. Död i Budapest 1866. -- 3. Franz Ludwig Feodor L., tysk skådespelare och skald, den föregåendes broder, f. 1816, anställdes 1841 såsom regissör och aktör vid hofteatern i Stuttgart. Hans spel i Faust, Tasso, Hamlet, Karl Moor m. fl. roller vittnar om en fin och djup uppfattning. Genom flere diktsamlingar har han gjort sig omtyckt äfven såsom lyriker.
Löwe, Johann Karl Gottfried, tysk tonsättare, f. 1796, erhöll redan som gymnasist musikundervisning af Türk och utmärkte sig såsom korsångare så mycket, att konung Jérôme af Westfalen beviljade honom ett årligt stipendium på 300 thaler, hvilket han dock miste efter Napoleons fall. Han egnade sig då åt teologien, men fortsatte äfven sina musikaliska arbeten och blef snart så känd genom sina ballader, att han 1820 erhöll kallelse till en plats som gymnasiemusiklärare och kantor vid Jakobskyrkan i Stettin, hvarest han redan följande år blef musikdirektor. Der verkade han ända till 1866, då ett slaganfall föranledde hans afskedande. L. afled i Kiel d. 20 April 1869. Af universitetet i Greifswald fick han doktorstitel. Sjelf god sångare, gjorde han flere konsertutflykter och föredrog sina ballader i England, Frankrike, Skandinavien m. fl. land. Hans samtliga offentliggjorda verk uppgå till 145, bland dem tre stråkqvartetter, en pianotrio och flere pianosonater. Tyngdpunkten af hans betydelse ligger dock i hans sångverk, särskildt i hans ballader för en röst med piano (Edtrard, Erlkönig, Heinrich der Vogler, Archibald Douglas m. fl.), hvarjämte må nämnas körballaden Die walpurgisnacht, kantaten Die hochzeit der Thetis, oratorierna Die zerstörung Jerusalems, Die eherne schlange, Die apostel von Philippi, Gutenberg, Hiob, Johannes, Die auferweckung des Lazaras m. fl., deribland en del utan ackompanjemang. Af hans fem operor gafs blott en, Die drei wünsche (1834). Äfven symfonier och uvertyrer af honom finnas i manuskript. L. författade äfven en Gesanglehre (1826) samt organisthandboken Musikalischer gottesdienst (1851). Hans sjelfbiografi utgafs 1870 af K. H. Bitter. -- L. kallas af tyskarna vanligen »oöfverträffad» såsom balladkompositör, ett omdöme, hvilket visserligen blott kan fällas af den, som är obekant med August Södermans ballader. Tvifvelsutan är deremot L. att räkna bland Tysklands förnämsta sångtonsättare vid sidan af Schubert, Schumann och Franz. A. L.
Löwe, Wilhelm, tysk politiker, f. 1814, mest känd under namnet Löwe-Kalbe, var praktiserande läkare i Kalbe an der Saale, då han 1848 valdes till medlem af Frankfurt-parlamentet. Han slöt sig der till den demokratiska venstern samt valdes till vice-president och blef senare, efter flyttningen till Stuttgart, församlingens president. För detta deltagande i de politiska rörelserna dömdes han, dock först i högre instans, till tukthusstraff för lifstiden, men hade då redan begifvit sig till Schweiz. Han vistades der i två år, derefter i Paris två år samt var senare läkare i London och under åtta år i New York, men hemvände slutligen till Tyskland på grund af amnestien af d. 12 Jan. 1861. Sedan 1863 har han, med endast två kortare afbrott, tillhört den preussiska deputeradekammaren. 1867 invaldes han i tyska riksdagen och tillhörde der först fortschrittspartiet. Men 1874 bildade han en särskild riksdagsfraktion, som icke ville följa nämnda parti i dess
Källa: Project Runeberg · ·
