Ludolf

Ludolf (Leutholf), Hiob, tysk orientalist, f. i Erfurt 1624, lärde sig redan i skolan österländska språk, särskildt etiopiska. Efter universitetsstudier i sin födelsestad och (1646--47) i Leiden reste han genom Frankrike, England, Italien, Sverige och Danmark. I Rom, dit han skickades af svenska sändebudet i Paris att för drottning Kristinas räkning söka efter förkomna dokument, åtnjöt han värderik undervisning i etiopiska af abessinern Gregorius. 1654 utsågs L. till lärare för arfprinsen af Gotha och betroddes efter hand med diplomatiska uppdrag. Han flyttade 1678 till Frankfurt a. M., hvarest han delade sin tid emellan vetenskapliga sysselsättningar och skötandet af statsvärf för pfalziska kurfurstens räkning. Död derstädes 1704. -- Rikt utrustad för språkforskning, lade L. grundvalarna till studiet af etiopiskan, ett fält, hvarest inga nämnvärda förarbeten funnos. Hans arbeten hafva först på senare tiden utträngts, genom Dillmanns. L:s förnämsta arbeten äro Lexicon aethiopicum (1661; 2:dra uppl. 1699) och Aethiopische grammatik (1661; 2:dra uppl. 1702). Första uppl. af dessa verk utgafs af en lärjunge, som förfuskade dem. Derjämte märkas Historia aethiopica (2 bd, 1681; flere uppl.) med Commentarius (1691) och Appendix (1693), Grammatica amharicae linguae (1698) och Lexicon amharico-latinum (s. å.).