Luynes

Luynes [luin]. 1. Charles d'Albert, markis, hertig af L., franske konungen Ludvig XIII:s gunstling, f. 1578, tillhörde nämnde konungs uppvaktning redan under hans barnaår samt vann sin unge herres ynnest, särskildt genom sin förmåga att dressera foglar till jagt. Han behöll äfven öfver den uppväxande ynglingen ett mäktigt inflytande, blef 1617 allenaherskande efter marskalk d'Ancres undanrödjande och enkedrottningens, Marias af Medici, aflägsnande från styrelsen, viste att förskaffa sig d'Ancres efterlemnade förmögenhet samt utnämndes 1619 till hertig. 1621, under ett af L. tillstäldt fälttåg mot protestanterna i riket, blef han konnetabel och erhöll straxt derefter äfven kanslersämbetet. Efter att under belägringen af Montauban hafva ådagalagt sin oduglighet dog L. d. 15 Dec. 1621, innan ännu konungen, hvilken blifvit utledsen på hans hersklystnad och girighet, hunnit gifva honom till pris åt folkets och de stores ovilja. -- 2. Charles Philippe d'Albert, hertig af L., den föregåendes sonsons sonson, f. 1695, d. 1758, äktade i sitt andra gifte markisinnan, de Béthune, hvilken såsom drottning Maria Leszczynskas hofdam och förtrogna skaffade sin make inträde i den intimare franska hofkretsen. Han upptecknade derunder med noggranhet och opartiskhet sina Mémoires (utg. först 1860--65, i 17 bd). -- 3. Honoré Théodoric Paul Joseph d'Albert, hertig af L., den föregåendes sonsons sonson, arkeolog och numismatiker, f. 1802, d. 1867, blef 1830 medlem af Franska akademien, satt 1848 i den konstituerande församlingen, derefter i den lagstiftande och hölls efter prins Ludvig Napoleons statskupp (2 Dec. 1851) någon tid fängslad. Bland hans arbeten märkas Métaponte (1836), Description de quelques vases peints (1840) och Essai sur la numismatique des satrapies et de la Phénicie (1846). Ur hans qvarlåtenskap offentliggjordes Voyage d'exploration à la mer Morte (1871--75).