Marcel

Marcel [-sä'll], Etienne, fransk revolutionsman, född omkr. 1310, till yrket klädeshandlare, var under de stormiga åren i midten af 1350-talet »prévôt des marchands» i Paris, d. v. s. gemensam förman för kompaniet för handeln på Seine och för de förnämsta yrkesskråna. När konung Johan II blifvit engelsmännens fånge vid Poitiers (1356), der den franska adelshären led ett skymfligt nederlag, och dauphin Karl till följd deraf i egenskap af konungens ställföreträdare sammankallade riksständerna till Paris, trädde M. i spetsen for de handlingskraftige män, hvilka slutligen tvungo regenten att utlofva vigtiga reformer i demokratisk riktning samt låta riksstyrelsen kontrolleras af ett 36-mannautskott af ständerna. Då det snart visade sig, att man icke menade ärligt med eftergifterna, skred M. i spetsen för Paris' borgare till öppet våld, lät nedhugga två af regentens förnämsta rådgifvare i hans egen åsyn (Febr. 1358) och utropade slutligen konung Johans måg, den af svärfadern djupt hatade konung Karl II af Navarra, till generalkapten öfver Frankrike (Juni s. å.). Redan stod M. i begrepp att låta denne rycka till sig sjelfva kronan, då han mördades af det kungliga partiets anhängare, d. 31 Juli 1358. Hans död följdes af en blodig reaktion.