Lysias

Lysias (Lat. Lysias), forngrekisk talare, född måhända omkr. år 445 f. Kr. (enligt en annan beräkning först år 432). Hans fader, en förmögen syrakusan, var en bland de många främlingar, hvilka af Perikles förmåddes att invandra och bosätta sig i Athen, der såväl han som hans söner räknades till »isotelerna», eller den mest gynnade klassen af skyddsborgare. Vid 15 års ålder utvandrade L. jämte sin broder och många andra athenare till den ej långt förut grundade staden Thurioi i Syd-Italien, der han af Tisias från Syrakusa erhöll undervisning i talarekonsten. År 411 återvände L. och hans broder till Athen, der de under några år idkade en vidlyftig och lönande fabriksrörelse, tills efter statshvälfningen år 404 deras förmögenhet eggade »de 30 tyrannernas» roflystnad, för hvilken L:s broder föll ett offer, hvaremot L. sjelf lyckades undfly till Megara. Med spillrorna af sin sköflade förmögenhet understödde han ännu i landsflykten det demokratiska partiet, hvilket han städse visat sig varmt tillgifven. Efter den borgerliga författningens återställande skyndade han att draga sin broders mördare till ansvar genom sitt mot Eratosthenes, en bland »de trettio», riktade anklagelsetal, det enda bland L:s bibehållna tal, hvilket han sjelf hållit. Deremot författade han, i egenskap af »logograf» (se d. o.), mot betalning ett stort antal rättegångstal för andras räkning, hvarjämte han meddelade undervisning i talarekonsten. I forntiden egde man ej mindre än 200 à 230 såsom äkta erkända tal af L. Till vår tid hafva kommit 34 tal under hans namn, bland hvilka dock några äro skäligen misstänkta att vara understuckna. Redan af forntidens konstdomare var L. erkänd såsom oöfverträffad mästare i den enkla, rakt på sak gående, alla konstlade prydnader försmående vältaligheten. Under hans skenbart konstlösa framställningssätt dölja sig dock i sjelfva verket en väl genomtänkt planläggning och den sorgfälligaste utarbetning. Beundransvärd är hans förmåga att i hvarje fall träffa den för sakens beskaffenhet och den talandes ställning bäst passande stämningen och uttryckssättet. Framförallt ligger hans styrka i den med dramatisk åskådlighet genomförda »berättelsen», eller utvecklingen af saksammanhanget. L:s stil utmärker sig i hög grad genom språklig korrekthet och är synnerligen lättfattlig. Såväl till följd af dessa egenskaper som på grund af de många och värderika upplysningar han lemnar oss om det offentliga och enskilda lifvet i det forna Athen har L. städse varit en af de mest läste grekiske prosaförfattarna. Bland nyare upplagor af hans tal märkas dels de i samlingarna af »Oratores attici» förekommande, dels Westermanns och Scheibes textupplagor, dels Frohbergers och Rauchensteins med ypperliga förklaringar försedda editioner af »Ausgewählte reden des L.». A. M. A.