Lysmask

Lysmask, zool., benämnes honan till skalbaggen Lampyris noctiluca L., som hör till afdelningen Pentamera och gruppen Malacoderma bland Coleoptera. Hufvudet är doldt under den framtill rundade prothorax, eller mellankroppens främsta segment. Antennerna äro korta och sitta nära hvarandra å pannan. Hannen har tämligen stora ögon och fullständiga täckvingar, lika långa som bakkroppen. Honan deremot är vinglös eller försedd med endast ett par små fjäll såsom rudiment till täckvingar. De två näst sista segmenten å bakkroppen äro å undre sidan gulaktiga och utveckla ett starkt fosforescerande ljus, dragande något åt grönt. Samma ljusfenomen utvecklas äfven af larven. Denna lefver af sniglar samt är mycket smalare och mera långsträckt än honan. Äfven hos hannen, som träffas under sensommaren, har samma ljusfenomen iakttagits. Honan, »lysmasken», finner man vanligast bland gräs och hälst å något fuktiga ställen här och der i södra och mellersta Sverige. I mellersta Tyskland ser man vid midsommartiden lysande punkter sakta sväfva omkring i luften. Dessa s. k. Johannisschwärmer äro hannarna till L. splendidula L. Den vinglösa honan af denna art heter der Johanniswurm (l. -würmchen). Flere andra insekter utveckla ett fosforliknande ljus. Man träffar sådana i synnerhet i varma land, t. ex i Brasilien. Mest omtalad är den s. k. eldflugan (se Elater). O. T. S.