Magnetkis

Magnetkis (lefverkis, pyrrhotin), miner., ett mineral, som sällan förekommer kristalliseradt och då i hexagonala systemet samt vanligen träffas i derba eller korniga massor tillsammans med andra svafvelmetaller. Hårdheten är 3,5--4,5, färgen bronsgul, dock oftast på ytan brokigt anlöpande. Pulvret är magnetiskt; stundom visa hela stycken polarisk magnetism. Den kemiska sammansättningen afviker obetydligt från formeln Fe S, dock är alltid något mera svafvel närvarande. Magnetkisen löses i saltsyra under utveckling af vätesvafla. Den förekommer dels såsom accessorisk beståndsdel i äldre massformiga bergarter, t. ex. diorit och gabbro, dels såsom sjelfständiga lagermassor i förening med svafvelkis och kopparkis, t. ex. vid Falun, Nya Kopparberget, Bodenmais i Bajern, vidare på mineralgångar, t. ex. Kongsberg i Norge (kristalliserad), Andreasberg på Harz. -- Mineralet är ofta något nickel-haltigt och förtjenar bearbetas såsom nickelmalm, äfven om nickelhalten är ganska liten. Sådan nickel-haltig magnetkis finnes vid Klefva i Småland, Slättberget i Dalarna, Modum i Norge m. fl. ställen. -- Magnetkis förekommer äfven i meteorstenar och har då namnet troilit. Dess sammansättning motsvarar då fullkomligt formeln Fe S, och den har något högre eg. vigt (4,8) än den telluriska magnetkisen (4,5--4,7), som den för öfrigt fullkomligt liknar. Hj. Sj.