Måndistans

Måndistans, astron., månens vinkelafstånd från stjernor, som ligga ej alltför långt från ekliptikans plan. Man observerar måndistanser (med tillhjelp af sextanter eller spegelcirklar) för att -- då annan utväg tryter -- bestämma ett ställes longitud, synnerligast under längre sjöfärder. För att erhålla ett ställes longitud (se Längd 1) har man alltid att jämföra ställets tid med tiden på den ort, från hvilkens meridian longituden räknas. Tidsskilnaden utgör äfven longitudsskilnaden. Tiden på stället kan alltid jämförelsevis lätt fås ur en astronomisk observation, t. ex. en på förmiddagen eller eftermiddagen tagen solhöjd. Hvad deremot angår tiden på den ort (vanligast Greenwich), hvarigenom utgångsmeridianen går, erhålles den enklast derigenom att man medför en kronometer, hvilkens gång före resans början noggrant bestämmes. Om likväl resan varar flere månader, blir äfven den bästa kronometers gång opålitlig (såvida man ej haft tillfälle att i hamnar med väl känd longitud kontrollera densamma). Dessutom kan kronometern möjligen blifva skadad eller genom försummad uppdragning stanna. Derför är det nödvändigt att vara beredd på någon utväg att, oberoende af kronometern, under resan bestämma tiden i Greenwich. En sådan utväg är att observera en måndistans. Månen rör sig ett hvarf rundt på himlahvalfvet på något mer än 27 dagar, eller 13 grader på dygnet, och passerar på sin väg den ena stjernan efter den andra. Man kan likna himmelen vid en stor urtafla, å hvilken stjernorna äro siffrorna samt tim- och minutstrecken, månen den rörliga visaren. Det kommer nu blott an på att förstå afläsa detta ur för att känna tiden (i Greenwich), hvar man än må befinna sig. Mätes distansen från månranden till någon lämpligt belägen stjerna (eller solen eller någon planet), så har man i den i Greenwich utgifna »The nautical almanac» samma distans på förhand uträknad för hvar tredje timme under dygnet, hvaraf tiden sedan lätteligen kan finnas. Af två orsaker förekomma observationer på måndistanser dock ej ofta eller utan nödtvång, nämligen å ena sidan den att räkningen i hög grad invecklas deraf att iakttagaren ej befinner sig i jordens medelpunkt, utan i en punkt på hennes yta (hvaraf vinkeln -- distansen -- röner inflytande), å andra sidan den att observationen skall göras med största omsorg och med ett godt instrument, för att tillräcklig noggranhet skall vinnas. E. J.