Manganmalmer

Manganmalmer, miner., benämnas de mineral, hvilka tjena såsom råämne för framställningen af manganpreparat. De förnämsta äro manganit, pyrolusit och braunit (sammanfattade under benämningarna brunsten och hausmannit). De båda förstnämnda förekomma ofta tillsammans på malmgångar i porfyr och melafyr, stundom äfven i oregelbundna hålrumsutfyllnader i kalksten. I Sverige förekomma dessa malmer vid Undenäs i Vestergötland och Spexeryd i Småland. Hausmanniten och brauniten uppträda tillsammans med jernmalmslager vid flere värmländska grufvefält, såsom Långban, Nordmark, Jakobsberg och Pajsberg, der de brytas tillsammans med jernmalmen eller särskildt för sig. Manganmalmer hafva länge användts såsom affärgningsmedel vid glastillverkningen. Vid upphettningen afgifves syre, som oxiderar det i glasmassan fördelade kolet och den grönfärgande jernoxidulen. Behandlade med saltsyra, afgifva dessa malmer klorgas, hvilket betingar deras användning för blekning. På senare tider hafva legeringar mellan jern och mangan, s. k. ferromangan och spegeljern, tillverkade med tillhjelp af manganmalmer, haft stor användning vid framställningen af bessemerstål, hvarjämte manganmineralen användts för beredning af öfvermangansyradt kali (se Mangan) och på laboratorier för framställning af syrgas. Hj. Sj.