Manihot

Manihot, maniok, tekn., farmak., äro de något vexlande benämningarna på arterna af växtslägtet Manihot Pohl (Iatropha L.), som tillhör de tropiska landen, företrädesvis Brasilien och Vestindien. Maniokslägtet hör till nat. fam. Euphorbiaceae Juss., kl. Monoecia L. De mest bekanta arterna äro M. utilissima Pohl (Iatropha manihot L.), »bittra cassava-roten», M. janipha Pohl och M. aipi, hvilka båda sistnämnda lemna »söt cassava-rot». De 30 cm. långa och ibland mer än 5 cm. tjocka jordstambildningarna (analoga med »rotknölarna» hos t. ex. Dahlia variabilis) af M. utilissima, den allmännast odlade arten, innehålla jämte ymnig stärkelse en blåsyrehaltig och derigenom ganska starkt giftig saft, hvilken aflägsnas genom »rotknölens» sönderskärning, krossning och pressning. Den afrinnande saften uppsamlas i ett understäldt kärl. Återstoden efter pressningen uppvärmes, torkas och söndermales samt utgör, så beredd, det mer eller mindre hvita s. k. cassava-mjölet, som jämte stärkelse äfven innehåller söndermalda växtfibrer och en ringa mängd qväfvehaltiga ämnen. Af detta mjöl bakas sedan mindre kakor, cassavabröd, eller ock torkas det under ständig omröring å heta jernplåtar, hvarigenom man erhåller handelns i större eller mindre klumpar sammanhängande mandiocca. Dessa båda produkter äro i Brasilien och Vestindien allmänt begagnade näringsmnedel. Med den utpressade saften har en icke obetydlig mängd stärkelse utflutit, hvilken afsätter sig å kärlets botten. Den ofvanstående saften afhälles; stärkelsen uppslammas i rent vatten och får å nyo afsätta sig. Denna tvättning upprepas flere gånger för att borttaga all giftig saft. Sedan torkas stärkelsen och bildar då ett bländhvitt fint mjöl af kantiga sammansatta eller pukformiga celler samt kallas »brasiliansk arrowstärkelse» (Eng. brazilian arrow-root), hvilken icke må förvexlas med den »arrow-root» eller äkta arrowstärkelse, som erhålles af Maranta arundinacea i Vestindien. Om med vatten utrörd maniokstärkelse torkas under omröring å en het plåt, får man s. k. tapiocca (»tapiockagryn»), som består af knottriga, trubbtaggiga, små (sällan ärtstora), rundade klumpar eller delar af sådana med hvitaktig färg. Stärkelsen är i tapiocca, likasom i »sagogryn», delvis dextrinvandlad och derigenom löslig i vatten, hvarför tapiocca ofta användes att göra soppor hvad man kallar »simmiga». -- Den från stärkelsen afhällda saften inkokas till ett slags brunaktig sås, i England bekant under namnet »cassareep», ur hvilken all blåsyra genom kokningen aflägsnats. Af den sönderraspade »rotknölen», kokad med vatten, erhålles genom jäsning en rusgifvande dryck, kallad cassiri. O. T. S.