Sida 402
Manfred ...
lustspelen. Till blidkande af den så uppfattade M. plägade man vid korsvägarna och framför husens dörrar upphänga dockor eller ett slags menniskobilder, hvilka man har förklarat såsom en ersättning för eller erinran om de menniskooffer, som förr skola hafva egt rum till den fruktade underjordiska gudinnan. R. Tdh.
Maniakalisk, behäftad med mani. Se Mania.
Manichaeus. Se Manes.
Manichéer. Se Manes (Manichaeus).
Manière noire [maniär nåar], Fr., det svarta maneret. Se Mezzotinto-gravyr.
Maniererad, manierist. Se Manér.
Manifest (af Lat. manifestus, egentl. handgriplig; påtaglig, tydlig). 1. En af en regering, ett parti inom staten (»valmanifest»), en partichef (tronpretendent) eller en större korporation utfärdad förklaring öfver någon handling, något beslut, någon åsigt. -- 2. Sjöv. Se Certifikat. Th. R.
Manifestation (Lat. manifestatio), uppenbarande, särskildt det oändligas uppenbarande i det ändliga; offentliggörande; tankars och afsigters framläggande; folkrörelse, som har till ändamål att lägga i dagen folkets tankar beträffande en viss fråga, opinionsyttring. -- Manifestera (Lat. manifestare), uppenbara, offentliggöra, lägga i dagen.
Manifestationsed, jur., en från romersk rätt hemtad benämning å sådana eder, genom hvilka bekräftas riktigheten af lemnad uppgift å egendom, som skall till annan utlemnas, eller hvarom denne eljest är berättigad att kräfva uppgift å ed. Enligt svensk rätt hänföres till manifestationseder den i konkurslagen §§ 26 och 27 föreskrifna ed, hvarigenom riktigheten af bouppteckningen i konkursboet bekräftas af gäldenären och, der så påyrkas, af bl. a. hans hustru, vidare ed enligt XVI kap. 2 § giftermålsbalken, vid återbärande af hemföljd, samt bouppteckningsed jämlikt IX kap. 1 § ärfdabalken. L. A.
Manigold. Se Fanigold.
Manihiki-öarna (Manahiki-), ögrupp i Polynesien mellan 3° 30' och 13° s. br. samt 151° och 166° v. lgd från Greenwich, utgöra 12 öar med en sammanlagd areal af 137 qvkm. och omkr. 1,700 innev. Störst är Malden, 89 qvkm. Öarna Starbuck, Malden, den nordligaste, och Caroline, den östligaste i arkipelagen, hafva tagits i besittning af engelsmännen, Tongareva (Penrhyn) och Flint af nord-amerikanerna.
Manihot, maniok, tekn., farmak., äro de något vexlande benämningarna på arterna af växtslägtet Manihot Pohl (Iatropha L.), som tillhör de tropiska landen, företrädesvis Brasilien och Vestindien. Maniokslägtet hör till nat. fam. Euphorbiaceae Juss., kl. Monoecia L. De mest bekanta arterna äro M. utilissima Pohl (Iatropha manihot L.), »bittra cassava-roten», M. janipha Pohl och M. aipi, hvilka båda sistnämnda lemna »söt cassava-rot». De 30 cm. långa och ibland mer än 5 cm. tjocka jordstambildningarna (analoga med »rotknölarna» hos t. ex. Dahlia variabilis) af M. utilissima, den allmännast odlade arten, innehålla jämte ymnig stärkelse en blåsyrehaltig och derigenom ganska starkt giftig saft, hvilken aflägsnas genom »rotknölens» sönderskärning, krossning och pressning. Den afrinnande saften uppsamlas i ett understäldt kärl. Återstoden efter pressningen uppvärmes, torkas och söndermales samt utgör, så beredd, det mer eller mindre hvita s. k. cassava-mjölet, som jämte stärkelse äfven innehåller söndermalda växtfibrer och en ringa mängd qväfvehaltiga ämnen. Af detta mjöl bakas sedan mindre kakor, cassavabröd, eller ock torkas det under ständig omröring å heta jernplåtar, hvarigenom man erhåller handelns i större eller mindre klumpar sammanhängande mandiocca. Dessa båda produkter äro i Brasilien och Vestindien allmänt begagnade näringsmnedel. Med den utpressade saften har en icke obetydlig mängd stärkelse utflutit, hvilken afsätter sig å kärlets botten. Den ofvanstående saften afhälles; stärkelsen uppslammas i rent vatten och får å nyo afsätta sig. Denna tvättning upprepas flere gånger för att borttaga all giftig saft. Sedan torkas stärkelsen och bildar då ett bländhvitt fint mjöl af kantiga sammansatta eller pukformiga celler samt kallas »brasiliansk arrowstärkelse» (Eng. brazilian arrow-root), hvilken icke må förvexlas med den »arrow-root» eller äkta arrowstärkelse, som erhålles af Maranta arundinacea i Vestindien. Om med vatten utrörd maniokstärkelse torkas under omröring å en het plåt, får man s. k. tapiocca (»tapiockagryn»), som består af knottriga, trubbtaggiga, små (sällan ärtstora), rundade klumpar eller delar af sådana med hvitaktig färg. Stärkelsen är i tapiocca, likasom i »sagogryn», delvis dextrinvandlad och derigenom löslig i vatten, hvarför tapiocca ofta användes att göra soppor hvad man kallar »simmiga». -- Den från stärkelsen afhällda saften inkokas till ett slags brunaktig sås, i England bekant under namnet »cassareep», ur hvilken all blåsyra genom kokningen aflägsnats. Af den sönderraspade »rotknölen», kokad med vatten, erhålles genom jäsning en rusgifvande dryck, kallad cassiri. O. T. S.
Manikéer. Se Manes (Manichaeus).
Manila (mindre riktigt Manilla), hufvudstad på Filippinerna, ar beläget på vestra kusten af ön Luzon, i bakgrunden af den stora, djupa och för de största skepp tillgängliga Manilaviken. Hamnen är osäker under nordöst- och sydvest-monsuner; större fartyg måste söka skydd i hamnen Cavité, men mindre fartyg finna säker ankargrund bakom en vågbrytare vid mynningen af floden Pasig. En ny vågbrytare för större fartyg började byggas 1880. Nämnda Pasig, öfver hvilken äro byggda 2 broar: en stenbro samt en hängbro af jern, är aflopp för en stor insjö och delar staden i två delar, hvilka 1879 hade tillsammans 92,256 innev., deraf omkr. 14,000 européer, mest spaniorer och afkomlingar af dem. På södra stranden ligger den gamla staden (Ciudad murada), med 17,950 innev. (1879), omgifven af breda, djupa grafvar och höga ringmurar samt genomskuren af raka gator, hvilka med sina stora, offentliga byggnader, sina många kyrkor och kloster hafva ett nästan dystert utseende. I denna del af M.
Källa: Project Runeberg · ·
