Manometer (af Grek. manos, tunn, och metrein, mäta), elaterometer, kompressionsmätare, fys., instrument för uppmätning af gasers tryck eller ångtryck, då detta är större än atmosfertrycket (för mätning af tryck, som är mindre än atmosfertrycket, nyttjas vacuummeter, se d. o.). Manometrarna äro af två väsentligt olika slag: qvicksilfvermanometern och metallmanometern. Den förre kan vara antingen öppen eller sluten. Metallmanometern kan vara antingen af Bourdons konstruktion eller af Schäffers och Budenbergs konstruktion. -- 1. Den öppna qvicksilfvermanometern l.
Fig. 1. Fig.2.
häfvaremanometern, som nyttjas på ångpannor, består af ett dubbelböjdt jernrör (fig. 1). hvars ena ände, a, står i förbindelse med pannans ångrum, under det att den andra är öppen för luften. Den nedböjda delen innehåller qvicksilfver. Höjdskilnaden emellan qvicksilfverytorna, b och c, hvilken beror af huru stort ångtrycket i pannan är utöfver atmosfertrycket, angifver således ångtryckets storlek. Qvicksilfrets stigning i det yttre manometerbenet angifves af en visareapparat, bestående af ett på qvicksilfverytan i yttre benet liggande flöte, en i samband med detta flöte stående visare samt en skala, hvarå visaren angifver ångtryckets storlek. Under förutsättning att genomskärningsarean af kanalen i båda benen öfverallt är densamma, blir qvicksilfrets stigning i det yttre benet lika med dess sänkning i inre benet och således höjdskilnaden emellan qvicksilfverytorna i båda benen dubbelt större än ytans höjning i yttre benet. På den tid, då den öppna qvicksilfvermanometern ännu allmänt användes på ångpannor, uppgafs ångtrycket i skålp. på qvadratverktum, och manometerskalan var uppgraderad så, att hvarje grad på densamma hade en längd af 1 verktum. Visarens stigning 1 grad på skalan svarade derigenom mot en höjdskilnad af qvicksilfverpelarna uti båda manometerbenen af 2 verktum, således mot en höjning af ångtrycket i pannan af 1 [pund] på qva-dratverktum. (1 atmosfers tryck, 15 [pund] på qvadratverktum, svarar mot trycket eller vigten af en 30 verktum hög qvicksilfverpelare.) Denna manometer användes ej numera på sjöångpannor; ty äfven om ångtrycket i en panna ej är större än 2 atmosferer öfver atmosfertrycket, fordras en betydlig höjd å den öppna manometern. Men då det numera ofta inträffar, att ångtrycket i pannan uppgår ända till 8 atmosferer öfver atmosfertrycket, blir det omöjligt att ombord å ett fartyg använda häfvaremanometern, utan man nyttjar i stället metallmanometern, som upptager litet rum och ej är beroende af någon viss ställning. Vid åtskilliga tillfällen (t. ex. vid blåsmaskiner), då det tryck, som skall uppmätas, är mycket lågt, och då manometern kan vara placerad så, att den ej är utsatt för någon åverkan, begagnas manometerrör af glas (se fig. i art. Gas, sp. 916). I sådant fall behöfves ej någon särskild visareapparat för angifvande af trycket, ty qvicksilfrets (eller vätskans) stånd i manometern kan då direkt afläsas på en emellan manometerbenen anbragt skala. Förutom den nu beskrifna häfvaremanometern finnes en annan dylik, kallad differentialmanometer (se d. o.). -- 2. Den slutna qvicksilfvermanometern l. luftmanometern består af ett i öfre änden igenblåst glasrör (fig. 2), som med sin undre ände sträcker sig nedåt nära intill bottnen af en lufttätt tillsluten reservoar, hvilken till större delen är fylld med qvicksilfver. Ångan eller gasen, hvars tryck skall mätas, inledes i reservoarens öfversta del och trycker der på qvicksilfrets yta, hvarigenom qvicksilfret pressas upp i röret och den i rörets öfre del befintliga luften sammantryckes, då således luftmassans spänstighet ökas i samma förhållande, som dess volym minskas. Då qvicksilfret står lika högt i röret som reservoaren, är den instängda luftens spänstighet lika med den yttres, d. v. s. 1 atmosfer. Minskas den instängda luftens volym till hälften, är det tryck, som verkar på qvicksilfverytan i reservoaren, 2 atmosferer o. s. v. i enlighet med Mariotteska lagen. Vid en noggrann uppgradering af skalan måste afseende fästas vid den i röret befintliga qvicksilfverpelarens egen vigt och det tryck, som till följd häraf verkar mot trycket på qvicksilfverytan i reservoaren. -- 3. Om metallmanometern af Bourdons konstruktion l. rör-manometern se art. Bourdons metallmanometer, der en dylik af enklaste konstruktion är afbildad och beskrifven. -- 4. Metallmanometern af Schäffers och Budenbergs konstruktion l. skif-manometern är af tvänne slag. Fig. 3 framställer en sådan manometer, försedd med endast en cirkelformigt böglad stålskifva, a, hvars ytterkant är fastklämd emellan de sammanskrufvade flänsarna. Då ångan trycker på skifvan vid b, böjer denna sig och meddelar, genom en i samband med skifvan stående stång, rörelse åt kuggsegmentet c, på hvars utgående axel-ände visaren d sitter. Fig. 4 framställer en skif-manometer med två cirkelformigt böglade och vid kanterna sammanfogade stålskifvor, af hvilka
Fig. 3.
den öfversta i midten är fastskrufvad vid sjelfva manometern. Då ångan inkommer i rummet a, sammantryckas stålskifvorna, och undre skifvan
Fig. 4.
meddelar genom den till kuggsegmentet uppgående stången, på förut beskrifvet sätt, rörelse åt visaren. J. G. B.
