Manutius

Manutius (Manuzio, Manucci, Manuzzi), en lärd boktryckareslägt i Venezia, verksam 1490--1590. -- 1. Aldus Pius M. (Aldo Pio), humanist och boktryckare, f. 1450, uppsatte 1490 i Venezia med understöd af två furstar af Carpi ett tryckeri, dervid ledd af nitälskan att åt efterverlden bevara den nyupptäckta, i manuskript föreliggande antika literaturen, särskildt den grekiska. Inom få år framstod M. såsom en den ypperste boktryckare och förläggare. Han underhöll i sitt hus en hel akademi af lärda män, mest infödda greker, för en noggrann revision af texterna. Om tryckets skönhet vinnlade han sig i sällsynt grad. Han lät utarbeta flere olika, smakfulla arter af grekiska, latinska och hebreiska »typer», förbättrade antiqua-stilen och uppfann kursiven. Äfven införandet af oktav-format var en åtgärd af M. I synnerhet hans pergamentstryck äro smakfullt utstyrda. 28 värdefulla editiones principes (från gamla manuskript) af grekiska författare, utgifna 1494--1514, samt åtskilliga lika utmärkta editioner af latinska och italienska klassiker bära vittne om hans trägna mödor. Han utgaf äfven en följd billiga fickupplagor. M:s verksamhet hämmades mycket af svåra krig, strejker och bedrägliga eftertryck, och han var ganska fattig vid sin död, som timade 1515. Flere grammatiska arbeten på latin äro frukter af hans skriftställareverksamhet. -- 2. Paulus M., den föregåendes son, f. 1512, öfvertog 1533 familjens tryckeri i Venezia och satte sin ära i att med sina upplagor af latinska författare träda värdigt i faderns fotspår. Högst skattas M:s edition af Cicero. M. flyttade 1561 till Rom för att ombesörja tryckningen af kyrkofäder och andra teologiska verk. Död 1574. -- 3. Aldus M., d. y., den föregåendes son, f. 1547, d. 1597, skref redan i gossåren lärda arbeten, innehade lärostolar i Venezia, Bologna, Pisa och Rom samt dref derjämte den fäderneärfda förlagsrörelsen, hvilken han dock ej lyckades hålla uppe på samma höga ståndpunkt. Han kallades 1590 till föreståndare för Typographia vaticana i Rom. Med honom nedlades det aldinska tryckeriet, sedan derifrån på 105 år utgått 908 editioner. Dessa böcker, s. k. aldiner (förlagsmärke: ett ankare, kring hvilket en delfin slingrar sig), voro ännu i början af 1800-talet högeligen eftersökta af samlare. Jfr A. Renouard, »Annales de l'imprimerie des Alde» (1803-12; 3:dje uppl. 1834) och A. F. Didot, »Alde Manuce et l'hellénisme à Venise» (1875).