Markevitj

Markevitj, Maria Aleksandrovna, född Vilinski, lillrysk författarinna, mest känd under psevdonymen Marko Vovtjok. De första alstren af hennes penna synas hafva tillkommit under inflytande af hennes man, den lillryske literatören A. V. Markevitj. De utgjordes af skildringar ur folklifvet, utgåfvos 1857 af Kulisj under titeln Narodni opovidannia (Folkliga berättelser) och öfversattes (1859) af Turgenjev till ryska. En samlad upplaga af M:s 26 lillryska noveller utgafs i Lemberg 1878. Bäst anses Institutka (Pensionsdamen). I denna, liksom i flere andra, skildras de lifegnes bedröfliga ställning i nyckfulla och samvetslösa godsegares och deras än sämre fruars våld. Några noveller äro bearbetningar efter visor och sägner. Minst har hon lyckats i teckningen af det egentliga folket, som hon ej af egen erfarenhet kände; bättre känner hon godsegare och stadslif. M. tillhör i det hela den folkliga, sant realistiska riktningen i den nyaste lillryska vitterheten. Redan 1859 utgaf hon en på stor-ryska skrifven novell, och efter sin mans död har hon egnat sig helt och hållet åt den stor-ryska literaturen samt intager äfven inom denna ett aktadt rum. På sista tiden har hon hufvudsakligen sysselsatt sig med öfversättning och bearbetning af läroböcker för undervisningens behof. Lll.