Martini

Martini, Giambattista, kallad Padre M., italiensk musiklärd, f. 1706 i Bologna, erhöll en omsorgsfull musikalisk uppfostran af sin fader samt pater Predieri, kastraten Riccieri m. fl. Sedan han 1721 inträdt i franciskanorden, blef han 1725 kapellmästare vid franciskankyrkan i Bologna, men fortsatte med musikaliska studier i umgänge med Giacomo Perti och matematiska sådana under Zanotti. Småningom kom M. i anseende såsom den förnämsta musikhistoriska och teoretiska auktoritet uti Italien, och lärjungar strömmade till honom i mängd. Efter hans död, d. 4 Okt. 1784, kom en mindre del af hans ofantliga bibliotek till hofbiblioteket i Wien, det öfriga till Liceo filarmonicoi Bologna. Af hans kompositioner äro tryckta litanior, antifoner, orgelsonater och kammarduetter; en del andlig musik stannade i manuskript. Bland hans teoretiska verk äro de förnämsta: Storia della musica (1757--81), behandlande blott antiken, samt Esemplare ossia saggio fondamentale pratico di contrappunto (1774--75), en samling af mönsterexempel. A. L.