Martino

Martino, Simone di, italiensk målare af skolan i Siena, hvars störste konstnär han var under 1300-talet, f. enligt Vasari 1284, d. i Avignon 1344, stod jämbördig vid sidan af Giotto. Liksom denne framhölls såsom konstnär af Dante, prisades Simones konst af den lyriske Petrarca. Af Vasari kallas han orätt Simone Memmi, emedan han af biografen ansågs vara broder till Lippo Memmi, med hvilken han ibland samarbetade, och som i verkligheten var hans svåger. Lika orätt är Vasaris påstående, att han skulle varit lärjunge af Giotto. Han är nämligen en sjelfstandig representant för skolan i Siena, hvilken utmärkte sig mera för sitt skönhetssinne, framträdande i vackra typer och enkel, lyrisk situationsskildring, än för dramatisk kraft. Hans förnämsta arbete i Siena är en stor väggmålning i Palazzo pubblico, Madonnan med änglar och helgon (1315), en bild, som är sträng och symmetrisk i kompositionen, men storartad i stämning och verkan. På samma ställe finnes af hans hand en porträttbild af Sienas capitano Guidoriccio de' Fogliani till häst. För öfrigt målade Simone i Neapel för konung Robert samt i Orvieto, Assisi och Pisa. Den forna altartaflan för dômen i Siena, Bebådelsen (1333, målad i förening med svågern, Lippo) finnes nu i Uffizi i Florens. År 1339 kallades Simone under Benedictus XII till det påfliga hofvet i Avignon, der han stannade till sin död och med tillhjelp af sin broder Donato utförde många arbeten. Af väggmålningar finnes der ännu i behåll en Madonna med änglar och andra figurer inom bågfältet öfver katedralens portal, hvarjämte i påfliga palatsets konsistoriesal ses en rad af profetfigurer samt i påfliga kapellet Johannes Döparens och Petrus' legender samt passionshistorien. Slutligen veta vi genom Petrarcas sonetter, att Simone på ett förträffligt sätt utfört ett porträtt af madonna Laura. C. R. N.