Martinius

Martinius, Mattias, finsk grammatiker, född d. 2 Febr. 1655 i Hauho i Tavastland, af allmogeföräldrar, blef 1678 student i Åbo och 1688 lektor vid Viborgs gymnasium, der han tre gånger valdes till rektor. Vid Viborgs intagande af ryssarna 1710 råkade M. i fångenskap, men blef snart fri och utnämndes till kyrkoherde i sin födelsesocken. Under stora ofredens senare år måste han fly öfver till Sverige, der han såsom representant för de från Viborg flydde presterna deltog i riksdagen 1719. Död i Hauho 1728. -- M:s förnämsta verk är Hodegus finnicus . . . eller finsk vägvisare, allom dem, som finska tungomålet ex fundamento declinera, conjugera, construera och elliest lära villia, ganska nyttig (Stockh. 1689). Ehuru M. på titelbladet äfven angifver, att hans bok är »nu frambragt i ljuset i enlighet med mångas önskan, hvilka beflita sig om finska språket», tyckes densamma dock vara blott en ny, med obetydliga förändringar och tillägg försedd upplaga af Eskil Petraeus' »Linguae finnicae brevis institutio» (1649), den första grammatik öfver finska språket. Detta erkänner också M., då han i sina slutord till läsaren i förbigående yttrar: »non nova, verum aliena dedi», d. v. s, jag har gifvit dig icke något nytt, utan en annans verk. O. G.