Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Martyr

Ämne: Liturgi och kyrkoår · Kyrka, kristendom och kyrkohistoria

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 1024–1025 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Martyr (Grek. martyr, vittne), en person, som med känbara uppoffringar bär vittne om hvad han anser vara sanning; i synnerhet den, som uppoffrar sitt lif hällre än han förnekar sin religion; blodsvittne. I kyrkohistorien nyttjas benämningen martyrer särskildt om dem, som under folkmassornas eller de romerska myndigheternas förföljelser mot de kristne läto sitt lif för sin tro. -- Den förste martyren, protomartyr, såsom den katolska kyrkan nämner honom, var diakonen Stefanos, hvilken omkr. år 36 e. Kr. stenades i Jerusalem. I större mängd ledo de kristne martyrdöden först under Nero, hvilken på dem ville skylla den stora branden i Rom år 64 och under grymma qval pinade dem till döds i sin cirkus på Vatikanska berget, på den plats, som nu intages af S:t Peterskyrkan. Sedan från och med Trajanus (98--117) förföljelserna mot »den förderfliga öfvertron» börjat bedrifvas planmässigt och man mot de kristne, som ej ville offra åt kejsaren, tillämpat lagarna om majestätsbrott, ökades martyrernas antal alltmera, ehuru det ingalunda är så ofantligt stort, som den katolska kyrkan uppgifter i sina martyrologier (se Martyrologium). Naturligtvis ärades de sjelfuppoffrande blodsvittnenas minne högt af deras trosförvandter. I katakomberna utmärker ofta ordet martyr deras hviloställen. Vid dessa firades gudstjenst och utdelades nattvarden. Sedan kristendomen ej längre hade något att frukta af statsmakten (se Konstantin, sp. 1229), uppfördes öfver martyrkryptorna präktiga kyrkor, eller ock fördes martyrernas ben till sådana. Deraf uppkom småningom en formlig martyrdyrkan. Martyrernas dödsdag eller, som de förste kristne med sitt sköna språkbruk sade, deras födelsedag (natalitia martyrum) upptogs i kalendern; med ett ord: de ansågos som helgon. Deras lidandes historia bevarades i de s. k. Acta martyrum (se Acta, sp. 107). -- Af den bildande konsten framställas martyrerna försedda med attribut, på hvilka de kunna igenkännas. Dessa attribut utgöras i regeln af de pinoredskap, med hvilka martyrerna enligt legenden aflifvades. Så t. ex. bär Simon Zelotes en såg, Laurentius ett halster, Katarina ett hjul o. s. v. J. C.