Maskat

Maskat. 1. Sultanatet M. l. Oman, stat i Arabien, omfattande dess östra kust från halfön Katar vid Persiska viken till Mirbat vid Indiska oceanen. Sultanens eller, såsom han officielt kallas, imamens (se Imam 2) verldsliga makt öfver hela landet är dock endast nominel. Kusten med dess städer beherskas af hans sjömakt, och beduinerna samt de åkerbrukande stammarna i det inre betyga honom väl sin vördnad, men erlägga inga skatter. Den nuvarande herskareätten kom till makten i början af 18:de årh. Imamen Sejjid Said (1804--56) gjorde M. till den mäktigaste staten i Arabien och staden M. till en af de vigtigaste handelsplatserna i Orienten. På hans tid omfattade sultanatet icke blott kustlandet Oman samt östafrikanska kusten från eqvatorn till Kap Delgado med derutanför liggande öar (Pemba, Sansibar, Mafia och Quiloa m. fl.), utan han förpaktade äfven den smala kustremsan af persiska landskapen Mogistan och Laristan med handelsstäderna Bender-Abassi och Lindsja, öarna Ormus, Kischm, Laresj och Hendsjan samt kusten af Belutsjistan från Ras Tanka till Passani, med hamnarna Gwatar och Gwadar. Efter hans död delade sönerna arfvet, så att den äldste, Sejjid Tsueni, erhöll M. och de asiatiska, Sejjid Mejjid de afrikanska besittningarna. År 1875, då arrendetiden utgått, bemäktigade sig Persien städerna och öarna vid dess kust, och sultanen behöll endast några obetydliga kustorter i det dels till Persien, dels till Belutsjistan hörande landskapet Mekran. -- Oman, omkr. 210,000 qvkm., med omkr. 1,6 mill. innev., är i allmänhet ett fattigt land, dock höra enskilda kuststräckor till de fruktbaraste och folkrikaste delar af Arabien. Innevånarna äro i religiöst hänseende mycket toleranta, t. o. m. mot främlingar, en omständighet, som bidragit till handelns uppblomstring. Koranen har för dem föga värde, och pilgrimsfärder till Mekka äro afskaffade. Vin och tobak förbrukas i myckenhet. Från Sansibar hafva många negerslafvar införts, hvilka gjort sig fria och bilda kanske */4 af befolkningen. -- 2. Stad i nämnda sultanat, imamens residens, ligger nära vändkretsen, i bakgrunden af en af branta, nakna klippor omgifven vik, som öfverallt erbjuder den bästa ankargrund och försvaras af flere fästen på de omgifvande höjderna. Staden har trånga, krokiga och smutsiga gator, med oansenliga hus, samt vittnar enligt Palgrave om förfall. Samme man ansåg den 1863 hafva 40,000 innev. (utom förstäderna), tillhörande en mängd nationaliteter. M. är en vigtig handelsstad, och sultanen sjelf den störste köpmannen i Orienten, hvars skepp besöka alla Indiska hafvets kuster. -- På andra sidan udden, som bildar nord-vestra gränsen af Maskat-viken, ligger staden Matrah, hvilken kan betraktas som en förstad till M., fastän förbindelsen emellan städerna eger rum nästan uteslutande sjöledes. Matrah har 20--25 tusen innev. samt en betydande väfnadsindustri och vapentillverkning. M:s klimat är bland de hetaste på hela jorden, och 40° värme i skuggan är icke sällsynt ens i April månad. 1508--1658 tillhörde M. portugiserna, från hvilka befästningarna och några kyrkor härstamma.