Maurice

Maurice [måris], John Frederic Denison, engelsk predikant och filantrop, f. 1805, son af en unitarisk prest, studerade i Cambridge och senare (1829--31) i Oxford, hvarest han öfvergick till engelska statskyrkan. Dennas lärosatser tolkade han emellertid framgent i fördragsam anda och framstod som hufvudman för den mera liberala riktning, som fick vedernamnet »broad church». Efter 1834 innehade M. i London åtskilliga predikantbefattningar samt blef 1840 professor i historia och literatur, 1846 derjämte i teologi, vid King's college. Dessa befattningar nödgades M. lemna, sedan han i arbetet Theological essays (1853) uttalat från renlärigheten afvikande åsigter, särskildt rörande de eviga straffen. Denna uppseendeväckande tilldragelse blef en af utgångspunkterna för en framgångsrik rörelse till häfdandet af religionsfrihetens grundsatser i England. M. kallades 1866 till "professor i moralfilosofi vid Cambridges universitet. Död 1872. -- I kraft af sin höga intelligens och sina lärors rena kristlighet utöfvade M. ett vidsträckt inflytande, i synnerhet på de mera bildade och tänkande. Han egde en sällsynt gåfva att uppfostra andra till sjelfständig tankeverksamhet. Brinnande af nit för de kroppsarbetande klassernas väl, framträdde han såsom den ledande kraften bland de »kristne socialisterna» (jfr Kingsley 1), sökte åvägabringa kooperativa föreningar och stiftade 1854 arbetareinstitutet »Working men's college», som uträttat stora ting för en högre bildnings spridande bland de vanlottade klasserna. Han var äfven själen i »Queen's college for the education of women». M. författade en mängd andliga skrifter, hvilkas stora förtjenster dock ofta skymmas af en viss mystik.