Maximus

Maximus, romerska kejsare. 1. Marcus Clodius Pupienus M. Se Balbinus. -- 2. Magnus Clemens M., till börden spanior, upphäfde sig såsom befälhafvare för trupperna i Britannien 383 till kejsare i Gallien och besegrade lätt kejsar Gratianus, hvilken han lät döda genom en bland sina underfältherrar. Kejsaren i östra delen af romerska riket, Theodosius, som var upptagen på annat håll, måste erkänna inkräktaren; men när denne 387 angrep Gratianus' broder, kejsar Valentinianus II uti Italien, blef han af Theodosius slagen vid öfre Save och aflifvad vid Aquileja (388). M. prisas af samtida författare såsom en oegennyttig och duglig man. -- 3. Petronius M., romersk senator och patricier, känd för gästfrihet och yppighet i lefnadssättet, hade af Valentinianus III blifvit personligen förolämpad (vanligen uppgifves, att kejsaren kränkt hans hustru). Säkert är, att han genom lönmördare bragte kejsaren om lifvet och i hans ställe uppsteg på tronen 455. Han tvingade sin företrädares enka, Eudoxia, att gifta sig med honom och förmälde sin son med kejsarens dotter. Det påstås, att Eudoxia af hämdlust inkallade vandalkonungen Geiserik. När denne landstigit vid Ostia, sökte M. att rädda sig genom flykten, men anfölls och sönderslets af soldaterna och folket i Rom tre månader efter sin upphöjelse. R. Tdh.