Mejico

Mejico l. Mexico [me'sjikå; spanskt uttal: me'chikå], hufvudstad i förbundsrepubliken Mejico, säte för förbundsregeringcn. kongressen och en ärkebiskop, bildar med närmaste omgifning ett direkt under förbundsregeringen stående förbundsdistrikt, »distrito federal», som på 1,200 qvkm. år 1882 hade 426,804 innev. Staden anlades i förra hälften af 1300-talet af aztekerna och kallades Tenochtitlan, men har för européerna blifvit känd endast under sitt andra namn, M. (efter den aztekiske krigsguden Mexitl). Den ligger på 2,276 m. höjd, 4 km. från sydvestra stranden af Tezcuco-sjön. M. är den största och vackraste staden i »Spanska Amerika», bildar en fyrkant och har snörräta gator samt i allmänhet låga hus, enär staden hemsökes lika ofta af jordskalf som af öfversvämningar. Alla hufvudgatorna sammanlöpa till det centrala Plaza de Armas l. Plaza maior, som upptager 8,2 har och är smakfullt prydt med skuggrika träd, springbrunnar och blomsteranläggningar. Deromkring ligga ock de flesta publika byggnaderna, bl. a. domkyrkan (den största och dyrbaraste i Amerika, byggd 1573--1657 på ruinerna af det stora aztekiska hufvudtemplet och oerhördt rik på dyrbarheter af guld och silfver), vicekonungarnas f. d. residens (nu nationalpalatset, innehållande presidentens och vicepresidentens bostad, kongressens sessionsrum samt lokaler för flere ämbetsverk) och det stora rådhuset (Palacio municipal, med lokaler för stadens och distriktets myndigheter, börs, fängelse etc.). Andra märkliga byggnader äro nationalgalleriet, San Carlos, det förnämsta i Amerika, i hvilket de florentinska och flamska skolorna äro väl representerade, nationalbiblioteket (med öfver 100,000 bd), myntverket, der sedan 1690 präglats mynt, mest af silfver, till ett värde af omkr. 7,000 mill. kronor, samt Mineria l. bergsskolan, med rika mineralogiska och geologiska samlingar. Före 1860 bestod halfva staden af kyrkor, kloster och andra kyrkliga byggnader, af hvilka de flesta sedermera indragits och ordnats för profana ändamål eller rifvits. Likväl återstå 14 församlings- och 30 andra kyrkor, till hvilka sedan kommit 6 protestantiska kyrkor, tillhörande olika bekännelser. Under den spanska regeringen var staden medelpunkt för en betydande handel och en jämförelsevis högt utvecklad civilisation. Efter oafhängighetsförklaringen har den till följd af de nästan beständiga inbördes krigen gått tillbaka. Befolkningen uppgår till omkr. 260,000, de flesta rena indianer och mestizer. Utländingarna, hufvudsakligen fransmän, engelsmän, tyskar och nord-amerikaner, monopolisera nästan all handel och utöfva såsom kapitalister, bankirer och köpmän ett inflytande, som ej står i rimligt förhållande till deras antal. En stor del af infödingarna utgöres af tiggare och lösdrifvare, och den personliga säkerheten i staden är ganska ringa. Tvänne stora vattenledningar förse staden med utmärkt vatten. Två segelbara, från aztekernas tid härstammande kanaler förena M. med sjöarna Tezcuco och Chalco. Sistnämnda sjö är af vigt för staden, emedan den förser honom med grönsaker, frukter och blommor, hvilka odlas vid sjön och i synnerhet på s. k. »chinampas» l. hängande trädgårdar, d. v. s. simmande konstgjorda öar, som genom pålar af någon pilart fästas vid sjöns botten.