Melocactus

Melocactus C. Bauh., bot., ett egendomligt slägte af örter (eller buskar) med köttiga, bladlösa stammar, hörande till nat. fam. Cacteae DC., kl. Icosandria L. M. har likasom Echinocactus stammen aflångt rundad, af omkr. 15--20 cm. höjd och 10 cm. eller något större tvärlinie. Hos M. är ytan försedd med 14 eller 15 mer eller mindre djupa fåror. Å de mellanstående åsarnas kilformiga kanter sitta de taggiga blomsterdynorna helt tätt och omgifva de från dem frambrytande, oskaftade, ensamma, oftast hvita eller gula blommorna med en tofs af hår. (Rörande blomsterdynorna och blommorna se Mammillaria och Cacteae.) Af den i Vestindien och Syd-Amerika allmänna s. k. »vanliga melonkaktus», M. communis Lk et O., användes stammens köttiga massa till uppmjukande omslag och till baddningar å hudutslag. Frukterna äro ätbara, och af dem beredes en »bröstsyrup». O. T. S.