Mene tekel ufarsin (noggrannare mene, mene, tekel u-parsin), de ord, som vid den babylonske konungen Bel-sjassárs gästabud (se Belsasar) af en plötsligt framträdande menniskohand tecknades på den hvitmenade palatsväggen. Då ingen af de närvarande eller de tillkallade vise kunde läsa den främmande skriften eller tyda dess mening, hemtades på drottningens råd profeten Daniel (se Daniels bok, kap. 5). Han läste orden, och då dessa såsom arameiska voro obegripliga för de öfrige, hvilka talade ett helt annat semitiskt språk (nu kalladt assyriska), måste han äfven tolka dem. Dessa arameiska ord betyda ordagrant: »räknad, räknad, vägd och (lösryckta) stycken». Möjligen bör dock i texten u-parsin ändras till u-peres: »och styckad», hvilket närmare öfverensstämmer med Daniels eget citat i den följande tolkningen, som lyder: räknad, d. v. s. Gud har räknat din regeringstid och afslutat den, vägd, d. v. s. du är vägd på en våg och befunnen för lätt, och styckad (här står som tydligt citat peres och ej parsin), d. v. s. ditt rike skall styckas samt varda gifvet åt meder och perser (i texten bildar paras, »perser», en afsigtlig ordlek med peres). H. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Mene tekel ufarsin
Ämne: Gamla testamentet och Israel · Filosofi, religion och bibeln
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 1343–1344 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗