Ménestrels (-strä'l; af Med. Lat. ministre11us, af Lat. minister, tjenare) kallades i Frankrike under medeltiden sådana jonglörer (vittert bildade musikanter), som hade fast anställning vid något furstligt eller högadligt hof. Ménestrel var äfven titel på oadliga diktare och sångare, medan namnet trubadur tillkom dylika af ridderligt stånd. Hvarje band af ménestrels valde inom sig en kapellmästare l. »konung» (roi), hvilken var högste anordnare af hofvets lustbarheter och bar en krona, liknande den herskares, hos hvilken han tjenade. En ménestrel måste kunna spela flere instrument (viola, lira o. s. v.), inöfva chörsång, komponera musik till (trubadurernas) sånger och deklamera vers. I flere städer bildade stadsmusikanterna (ménétriers) ett skrå (ménestrandie) med särskilda stadgar. Denna inrättning upphäfdes fullständigt först med revolutionen 1789. Jfr Jonglör, Minstrel och Trubadur.
Nordisk familjebok · första upplagan
Ménestrels
Ämne: Skalder och diktarter (äldre) · Litteratur och antika författare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 1343 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗