Mercy

Mercy [mersi']. 1. Franz, friherre von M., general i 30-åriga kriget, född lothringare, var länge i kejserlig tjenst, blef 1638 bajersk generalzeugmeister och 1643 generalfältmarskalk. Under Banérs återtåg från Regensburg 1641 var M. den, åt hvilken den tappre Erik Slang nödgades gifva sig vid Neunburg vor dem Walde. I Febr. och Juli 1643 dref han den franske fältherren Guébriant tillbaka till Rhen och vann i Nov. s. å. vid en öfverrumpling af franska lägret i Tuttlingen en glänsande seger. 1644 mätte han sig hedersamt vid Freiburg im Breisgau med de starkare fransmännen under Turenne och hertigen af Enghien (Condé) samt tillfogade 1645 Turenne ett känbart nederlag vid Mergentheim. Han blef s. å. skjuten under en sammandrabbning med de båda franske fältherrarna vid Allersheim, nära Nördlingen. -- 2. Claudius Florimund, grefve M. de Villets, österrikisk general, den föregåendes sonson. f. 1666, var prins Eugène till god hjelp under kriget med Turkiet 1716--18 och blef generalkommendant i det ur turkarnas våld ryckta Temesvar-banatet. 1719--20 ledde han framgångsrikt ett österrikiskt härtåg, som hade till mål att drifva spaniorerna från Sicilien, hvarefter han återvände till Temesvar-banatet samt inlade såsom dess styresman utomordentliga förtjenster om dess materiella kultur. 1733 kallades han såsom generalfältmarskalk åter till krigisk verksamhet uti Italien, men stupade 1734 i en drabbning med fransmännen nära Parma. Hans grefliga värdighet öfvergick på hans adoptivsöner, Antoine och Florimund M. d'Argenteau, af hvilka den sistnämnde (furst Kaunitz' gunstling och drottning Marie Antoinettes förtrogne) 1780--90 var österrikiskt sändebud i Frankrike och derefter till sin död, 1794, representerade Österrike vid det engelska hofvet.