Mesien

Mesien (Lat. Moesia, Grek. Mysia), romersk provins s. om nedre Donau, mellan denna flod och Haemus (Balkan) samt mellan Svarta hafvet och Drinus' (Drinas) förening med Savus (Save). M. motsvarade således ungefär nuvarande Serbien och Bulgarien. Provinsen delades af Domitianus i tvänne: Moesia superior (Öfre M., Serbien) och M. inferior (Nedre M., Bulgarien), mellan hvilka gränsen enligt Ptolemaios utgjordes af floden Cebrus l. Ciabrus (nu Zibritsa), men enligt en inskrift låg emellan floderna Almus (Lom) och Ratiaria. I äldsta tider beboddes M. af de traciska stammarna triballer, geter m. fl., hvartill senare (i 3:dje årh. f. Kr.) kommo de keltiske skordiskerna. Först år 75 f. Kr. kommo romarna i fientlig beröring med dessa folk och eröfrade landet mellan åren 29 f. Kr. och 6 e. Kr. Under Tiberius anlades till skydd mot de i n. boende dacierna och sarmaterna en vall emellan Tomi och Axiopolis (i Dobrudsja) samt befästningar långs Donau. Daciens eröfring genom Trajanus (106 e. Kr.) tryggade romarnas besittning af M., tills goterna efter år 250 företogo infall i landet och tvingade kejsar Aurelianus att utrymma Dacien åt dem. Kejsar Valens upplät (376) M. åt de af hunnerna hårdt ansatte vestgoterna, som derefter kallades mesogoter. I 5:te--7:de årh. tillkommo slaver, som hufvudsakligen bosatte sig i Öfre M. Slutligen intogs landet af bulgarer, af hvilka det ännu väsentligen är bebodt. Bland orter på romarnas tid märkas i Öfre M.: Singidunum (Belgrad), Viminacium (Kostolats), Bononia (Vidin), Ratiaria (Arzer), Remesiana, Naissus (Nissa l. Nisj), samt i Nedre M.: Oescus l. Colonia Ulpia (Gigen), Novae (Sistova, Svisjtov), Nicopolis ad Istrum (Nikub), Pristra (Rustsjuk), Asamus (Nikopoli), Darostorum (Silistria), Odessus (Varna) och Tomi (nära Köstendje).