Michaud

Michaud [-sjå], Joseph François, fransk publicist och historieskrifvare, f. i Savojen 1767, d. 1839, dömdes 1795 till döden, emedan han drifvit rojalistisk propaganda i sin tidning »La Quotidienne», fick visserligen genom vänners tillskyndelse domen kasserad, men dömdes 1797 till deportation och flydde då från Paris till Jura, der han författade sin bekanta dikt Le printemps d'un proscrit (1803). Efter statskuppen 1799 utgaf han i Paris å nyo »La Quotidienne». 1813 blef han medlem af Franska akademien och 1814 censor för tidningarna, men befanns såsom sådan alltför frisinnad. Hans förnämsta historiska arbete är Histoire des croisades (1812--22; flere senare upplagor, äfven i sammandrag), hvilket förtjenstfulla verk afslutades med Bibliothèque des croisades, innehållande utdrag ur källskrifter angående korstågen. Ehuru M. tidigare vid några tillfällen sjungit Napoleons lof, skref han 1815 mot den fallne en paskillartad Histoire des quinze semaines, ou le dernier règne de Bonaparte, som utkom i 27 upplagor. På gamla dagar företog han en resa till skådeplatserna för korstågen och skildrade denna i Correspondance d'Orient (1832--35; i förening med B. Poujoulat). Tillsammans med Poujoulat började M. 1836 utgifva en större samling memoarer till belysande af Frankrikes historia, och med sin broder, Louis Gabriel M. (f. 1773, d. 1858, känd såsom boktryckare och ifrig rojalist), deltog han i grundandet af det stora verket »Biographie universelle» (52 bd. 1811--28; två senare upplagor).