Mikael (Hebr. Michael, »hvem är som Gud?»), den förnämste af ärkeänglarna, Israels skyddsängel, kallas i Daniels profetia »Israels furste», »den store fursten» och uppträder för sitt folk gentemot andra folks skyddsandar. I Joh. uppenb. 12: 7 strida M. och hans änglar segrande mot draken, och i det dunkla stället Jud. 9 framställes han tvistande med djefvulen om Mose kropp. -- På grund af påstådda uppenbarelser af M. anordnade påfven Gelasius I Mikaelisfesten 493. Ursprungligen firade den katolska kyrkan två fester till M:s minne (d. 15 Mars och d. 8 Maj). 813 tillades en tredje (d. 29 Sept.), hvilken sedan blef den egentliga Mikaelisdagen. Senare uppfattades denna dag såsom en allmän änglafest och bibehölls såsom sådan i den evangeliska kyrkan. Den skall erinra oss om änglarna och särskildt om de välgerningar, som Gud genom de gode änglarnas tjenst bevisar sina trogna på jorden. Infaller d. 29 Sept. på en söckendag, firas festen nästföljande söndag. I Sverige firades den till 1773 alltid på den uppgifna månadsdagen. -- Såsom den stridande kyrkans skyddspatron afbildas M. som en skön och kraftfull bevingad yngling i strid med mörkrets furste (en drake). Ofta ses han äfven framställd med en våg, på hvilken han väger aflidnas själar. G. R-l.
Nordisk familjebok · första upplagan
Mikael
Ämne: Liturgi och kyrkoår · Kyrka, kristendom och kyrkohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 1553 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗