Mikael

Mikael (R. Michail), ryska furstar. 1. M. Feodorovitj [fjådorovitj], »alla ryssars tsar, storfurste och sjelfherskare», den förste af huset Romanov, föddes d. 12 Juli 1596. Hans fader, bojaren Feodor Nikitj, en brorson till Ivan IV:s första gemål, måste icke långt derefter gifva sig till munk för att undgå Boris Godunovs våldsamheter, antog dervid namnet Filaretes och blef senare metropolit i Moskva. Under den anarki, som rådde i Ryssland i början af 1600-talet och som tillät polackerna och svenskarna att fatta fast fot i vigtiga delar af ryska riket, påtänktes den unge M. redan 1610 såsom en lämplig inhemsk tronkandidat; och sedan Moskva intagits af det nationella partiet under Kozma Minin och furst Posjarskij, hvarvid M. befriades ur polsk fångenskap, valdes han d. 21 Febr. 1613 till tsar, hufvudsakligen till följd af faderns anseende. M. nödgades genom freden i Stolbova (1617) lemna Sverige i besittning af ryska Karelen och Ingermanland samt måste i ett stilleståndsfördrag med Polen 1618 (efter ett kort krig, stadfäst genom en fred 1634) afträda till detta rike provinserna Smolensk, Severien och Tsjernigov. M:s fader, som till följd af samma fördrag lössläpptes ur polsk fångenskap, fick värdighet af »hela Rysslands patriark» och var till sin död (1633) M:s medregent, kraftigt verksam för rikets återupprättande under tilltagande beröring med den vesterländska odlingen. M. dog 1645, på sin födelsedag (d. 12 Juli), och efterträddes af sin son Alexei. -- 2. M. Pavlovitj, rysk storfurste, kejsar Paul I:s yngste son, f. 1798, stod oförskräckt vid sin broder Nikolaus I:s sida under dekabrist-upproret (1825), deltog 1828 såsom chef för ingeniörkåren i kriget mot Turkiet och var med i Polen 1831. Han blef senare kommendant öfver de kejserliga gardena och högste befälhafvare för artilleriet. Död i Varsjav d. 9 Sept. 1849. -- 3. M. Nikolajevitj, rysk storfurste, kejsar Nikolaus I:s yngste son, född d. 25 Okt. 1832, utnämndes i Juni 1864 till ståthållare i Kaukasus med generalkommando öfver dervarande armé, förde denna med framgång under rysk-turkiska kriget 1877--78 samt befordrades d. 29 April 1878 till generalfältmarskalk. Efter Alexander III:s tronbestigning hemkallades han samt blef i Juli 1881 president i riksrådet och i Maj 1883 medlem af »ministerkomitén».