Mikael

Mikael, östromerska (bysantinska) kejsare: 1. M. I Rhangabes, Nikeforos I:s hofmarskalk och måg, undanträngde kort efter dennes död sin svåger Staurakios från tronen samt regerade från hösten 811 till sommaren 813, då han efter att hafva besegrats af bulgarerna störtades af Leo V och tvangs att gå i kloster. Död 845. -- 2. M. II Psellos (»den stammande»), en frygier af låg börd, hvilken svingat sig upp till general, hade 813 hjelpt Leo V på tronen, men dömdes 820 af denne till döden för förrädiska stämplingar och räddades endast derigenom att hans medsammansvurne mördade Leo. Han blef då, ännu i kedjor, utropad till kejsare, men fick ett farligt treårigt uppror att bekämpa. M. försjönk i njutningar och dog 829. -- 3. M. III Drinkaren, den föregåendes sonson, efterträdde 842 sin fader, Theofilos, på tronen, men stod till 856 under förmynderskap af sin moder, Theodora. 867 mördades han af sin gunstling och medregent, Basilios I. -- 4. M. IV Paflagoniern, kejsarinnan Zoës kammarherre och gunstling, blef 1034 kejsare och hennes gemål, sedan hon låtit mörda sin förste make, Romanos III. M. var mycket sjuklig, lät sin broder, eunuken Johannes, styra riket samt abdikerade och ingick i ett kloster 1041. Död s. å. -- 5. M. V Kalafates, den föregåendes systerson, blef i Dec. 1041 hans efterträdare genom sin farbroder Johannes' bistånd, men förviste såväl denne som kejsarinnan Zoë och framkallade derigenom ett folkupplopp, som ledde till hans afsättning redan fyra månader efter hans tillträde till regeringen. Han bländades och insattes i ett kloster. -- 6. M. VI Stratiotikos (»den stridbare») var en åldrig senator och fältherre, då kejsarinnan Theodora 1056, straxt före sin död, utsåg honom att öfvertaga kronan. Redan i Aug. 1057 måste M. lemna tronen för Isak Komnenos och slutade sedan sitt lif i kloster. -- 7. M. VII Dukas Parapinakes, son af Konstantin X Dukas, skulle jämte sina bröder Andronikos och Konstantin 1067 efterträda fadern, men var i några år undanträngd af sin styffader, Romanos IV. 1071 lyckades han ensam bemäktiga sig tronen, men såsom okrigisk och endast fallen för studier störtades han 1078 af Nikeforos III och måste draga sig tillbaka till ett kloster, der han sedermera mottog titeln ärkebiskop af Efesos. -- 8. M. VIII Palaiologos, grundläggaren af den sista bysantinska dynastien, f. 1234, blef 1258, sedan kejsar Teodor II Laskaris af Nicaea aflidit, förmyndare för dennes son Johannes IV och d. 1 Jan. 1259 medregent. Han gjorde sig mycket älskad af alla samhällsklasser och lyckades 1261 genom sin fältherre Alexios Strategopulos göra slut på det latinska herraväldet i Konstantinopel, som å nyo blef Östromerska rikets hufvudstad. S. å. lät han blända och aflägsna den unge kejsaren. Hans regering utmärkes bl. a. af underhandlingar med påfven Gregorius X om förening af den grekiska och den romerska kyrkan (1274). Underhandlingarna blefvo utan följder, emedan hans undersåtar hyste ovilja mot saken. M. dog 1282 och efterträddes af sin son Andronikos II. -- 9. M. IX Palaiologos, den föregåendes sonson, var från 1295 medregent åt sin fader, Andronikos II, men dog före honom, 1320.