Mildrande omständigheter

Mildrande omständigheter, jur., kallas enligt de strafflagar, som tillämpa latitudsystemet (se d. o.), sådana omständigheter vid ett brott, hvilka minska dess straffbarhet (motsats: försvårande omständigheter). Enligt regeln komma de mildrande omständigheterna i betraktande blott vid straffets bestämmande inom den allmänna latituden. Sådana omständigheter, hvilka bereda brottet en särskild latitud, som är mildare, än den allmänna, kallas åter straffminskningsgrunder (motsats: straffskärpningsgrunder). Det förekommer emellertid, att strafflagarna, för den händelse att (icke närmare specialiserade) mildrande (eller synnerligen mildrande) omständigheter föreligga, medgifva straffets nedsättande under den allmänna latitudens minimum (tillvaron af mildrande omständigheter kan här sägas bilda en straffminskningsgrund). En synnerligen vidsträckt användning af denna metod förekommer i den franska rätten, hvars straffmätningssystem med anledning deraf blifvit kalladt »systemet med mildrande omständigheter» (circonstances atténuantes). Der gäller nämligen såsom allmän regel att, då juryn (eller, der jury ej förekommer, domaren) funnit mildrande omständigheter vara för handen, det i allmänhet bestämda straffet nedsättes på visst i lagen angifvet sätt. De äldre på latitudsystemet byggda strafflagarna uppräknade vanligen en mängd omständigheter, hvilka borde komma i betraktande vid straffets utmätande. Ur de flesta af de nutida strafflagarna hafva emellertid dessa förteckningar uteslutits. I den svenska strafflagen förekommer ej någon sådan. Deremot angifva de danska och norska strafflagarna till hvilka omständigheter man förnämligast skall taga hänsyn vid straffets bestämmande inom latituden. Ur objektiv synpunkt framhålles brottets större eller mindre farlighet, skadans omfång o. s. v., ur subjektiv den brottsliga viljans större eller mindre styrka och fasthet, handlingens motiv, den brottsliges uppfostran, ålder, föregående vandel o. s. v. J. H-r.