Minos, sagokonung på Kreta, till hvilken man hänförde allt hvad man hade sig bekant om denna ö från tiden före trojanska kriget. Han betecknas såsom en son af Zevs, broder till Rhadamantys, förmäld med Pasifaë (eller Krete) och fader till Deukalion, Katreus, Glaukos, Androgeos, Ariadne, Faidra m. fl. Han gällde som grundare ej mindre af Kretas urgamla lagstiftning än af dess öfver hela östra delen af Medelhafvet utbredda sjövälde. Senare sagor fördela detta stoff emellan två konungar med namnet M., af hvilka den senare varit den förres sonson. Till Athen företog M. ett härnadståg för att der hämnas mordet på sin son Androgeos, och han utkräfde af den attiska staten hvart åttonde år en tribut af sju ädelborna ynglingar och lika många ungmör att offras åt vidundret Minotauros (se d. o.). Sin död skall han hafva funnit på Sicilien under förföljandet af Daidalos (se Daedalus) och sattes i underjorden jämte Rhadamantys och Aiakos till domare öfver de aflidne. A.. M. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Minos
Ämne: Sagokonungar, kungar och släktingar · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1096–1097 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗