Molukkerna

Molukkerna (Kryddöarna) är i vidsträckt mening namnet på sydöstra delen af den ostindiska arkipelagen mellan Celebes i v. och Papuaöarna samt Nya Guinea i ö., Timor i s. och Stilla hafvet i n., mellan 2° 43' n. och 8° 23' s. br. samt 124° 22' och 134° 55' ö. lgd (fr. Greenw.). Hela arealen uppgår till 72,088 qvkm. Inom den rika ösamlingen särskiljer man en nordlig grupp, omfattande Djilolo l. Halmahera, den största af alla öarna, Morotai, Små M. l. Ternateöarna, Batjan, Obi och Sulaöarna, en mera central, bestående af Amboina- och Bandaöarna, samt ett sydligt bälte, Kei-, Aru-, Sydost- och Sydvestöarna, hvilka lämpligast kunna betraktas som en fortsättning af Små Sundaöarna. I politiskt hänseende ingå M. i Nederländernas kolonialvälde och äro numera fördelade på två residentskap, Ternate och Amboina. Det förra sträcker sig öfver Djilologruppen (jämte Papuaöarna och vestra delen af Nya Guinea) och styres under nederländsk öfverhöghet af sultanerna af Ternate, Tidore och Batjan, hvaremot det sistnämnda är omedelbar nederländsk besittning. De flesta öarna äro höglända och bergiga, många hysa verksamma vulkaner och hemsökas ej sällan af jordbäfningar. Klimatet mildras af hafsvindarna och är i allmänhet sundt. I sin flora bära M. de allmänna ostindiska dragen, både hvad yppighet och artrikedom angår, men kunna dock icke täfla med de större öarna vesterut. Åt ö. märkes tydligt en öfvergång till australiska växtformer. Till sädesodling lämpar sig jordmånen icke så väl, men detta ersättes genom den rika förekomsten af sagopalmen, hvilken lemnar infödingarna det vigtigaste födoämnet. Kryddnejlike- och muskotnötträden hafva dock skänkt M. deras största betydelse, och de hafva der sitt egentliga hemvist. Denna källa till rikedom begagnades så afundsjukt af holländarna, att de under flere århundraden inskränkte dessa träds odling till de smärre och lätt öfvervakade öarna Amboina och Banda, men systematiskt utrotade dem öfverallt annanstädes. Handeln med dessa kryddor är ännu regeringsmonopol, men odlingen är frigifven och infödingarnas tvångsarbete upphäfdt sedan 1860-talet. På däggdjur äro M. mycket fattiga, men fogel- och insektverlden äro väl representerade, och hafvet är mycket fiskrikt. Mineralriket lemnar intet af betydenhet. -- Befolkningen anslås till omkr. 600,000 pers. Hufvudmassan utgöres af alfurer (se d. o.), tillhörande den malajiska folkfamiljen, med en tillsats i ö. af papuanegrer. En stor del är protestantiska kristna, och ingenstädes i Ostindien hafva holländarna bättre sörjt för missionsoch skolväsende. De hvite utgöra vid pass 2,000, kineserna, som idka handel på några kustplatser, hälften så många. -- M. upptäcktes af portugiserna år 1512, men fråntogos dem i början af 17:de årh. af holländarna, hvilka der anlade flere fasta platser och alltsedan varit deras herskare. Med ändringen af det ekonomiska systemet, framförallt slafveriets upphäfvande, har koloniens bidrag till nederländska statskassan ansenligt minskats. S. A. L.