Molybden

Molybden, kem., ett metalliskt grundämne, som af Scheele 1778 upptäcktes och af Hjelm 1782 framställdes i fritt tillstånd. Namnet togs af Grek. molybdaina, blymalm, särskildt blyglans, med hvilket mineral de gamle förvexlade molybdenglans. Molybden förekommer jämförelsevis sparsamt i naturen, dels och hufvudsakligen i förening med svafvel såsom molybdenglans (se d. o.), dels äfven i förening med syre såsom molybdensyrade salter, t. ex. wulfenit (blysalt af molybdensyra). Metallen molybden, som ur oxiderna kan vid hög temperatur reduceras med vätgas eller cyankalium, är silfverhvit och ganska hård samt har egentliga vigten 8,6. Molybden tillhör de negativa metallerna. Dess atomvigt, som är 96, tecknas Mo. I sina föreningar visar den ett mycket vexlande atomvärde. Företrädesvis uppträder den som sexatomig, t. ex. i molybden-syran. Mo O₃, och ansluter sig närmast till volfram och krom. Molybdensyran bildar ett hvitt kristalliniskt pulver, som med baser ger salter l. molybdat. En lösning af molybdensyrans ammoniumsalt i salpetersyra ger med fosforsyra en intensivt gul fällning af ammoniumsaltet till en egendomlig, kondenserad molybdenfosforsyra, hvilket af Svanberg och Struve upptäckta förhållande gör molybdensyran till ett synnerligen värdefullt medel att upptäcka och qvantitativt bestämma fosforsyra. P. T. C.