Monnier

Monnier [månnie]. 1. Henri Bonaventure M., fransk tecknare och skriftställare, f. i Paris 1799, d. 1877, ingick på 1820-talet vid målaren Girodets atelier och gjorde sig omtyckt som karrikaturtecknare. Han hade redan illustrerat Béranger och Lafontaine, då han 1830 utgaf det arbete, som egentligen grundlade hans rykte, Scènes populaires dessinées à la plume, hvarest han i text och pennritningar skapade sådana folkliga typer som Joseph Prudhomme (den grotteskt högtidlige skrifläraren) och madame Gibou (den naivt pratsjuka portvakterskan). På denna serie följde bl. a. Scènes de la ville et de la campagne (1841), Les bourgeois de Paris (1854), hvarest den lägre medelklassens seder, vanor och språk äro återgifna med fotografisk trohet, och Mémoires de Joseph Prudhomme (1857). Med andras biträde arrangerade M. dessa typer för scenen och utförde dem sjelf såsom skådespelare, bl. a. i La grandeur et la décadence de Joseph Prudhomme (1852) och Peintres et bourgeois (1855, på vers; »Artist och affärsman», 1856), hvarjämte han försökte sig med romaner o. s. v. -- 2. Marc M., fransk författare, f. 1829 i Florens af fransktalande föräldrar, d. 1885 såsom professor i literaturhistoria vid universitetet i Genève, tillbragte en god del af sin lefnad uti Italien, om hvars förhållanden och historia han förvärfvade sig en förtrolig kännedom. Han var en lika kunskapsrik som mångsidig och originel skriftställare. Bland hans arbeten om Italien märkas flygskriften L'Iltalie est-elle la terre des morts? (1859), dagboken Garibaldi, histoire de la conquête des Deux-Siciles (1861), La Camorra (1863), Pompéi et les pompéiens (1864; »Pompeji och dess innevånare», 1869) samt Les contes populaires en Italie (1880). Han utgaf vidare diktsamlingarna Lucioles (1853) och Poésies amoureuses (1871), novellerna Les amours permises (1861), några komedier och flere marionett-lustspel (saml. 1871), ett värderikt bidrag till teaterns historia under titeln Les aïeux de Figaro (1868) samt det literatur-historiska arbetet La renaissance de Dante à Luther (I, 1885), hvilket utmärktes med Franska akademiens pris tre dagar efter M:s död. Hans öfversättningar af Göthes »Faust», Dantes »Inferno» och Ariostos »Orlando furioso» åtnjuta mycket anseende.