Sida 128
Monies ...
underbefälsskolors förberedande klass kallas underlärarna monitörer.
Moniuszko [måniu'sjkå], Stanislaw, polsk tonsättare, f. 1819, d. 1872, studerade 1837--39 under Rungenhagen i Berlin, blef först privatlärare och organist i Vilna, derpå (1858) operakapellmästare, senare konservatorieprofessor i Varsjav. Han skref nationella operor (Halka, Rokitschana, Beata m. fl.), musik till »Hamlet», sånger, kantater, pianostycken, en harmonilära och en »Hausliederbuch». A. L.
Monk, George, hertig af Albemarle, engelsk general, f. 1608, utbildade sig 1629--38 i nederländsk krigstjenst samt ådagalade redan under de 1641 begynnande oroligheterna på Irland de egenskaper, som sedermera kännetecknade honom: flegmatisk kallblodighet, hemlighetsfull och beräknande sjelfviskhet samt förmåga att göra sig omtyckt af soldaterna. Under striden emellan Karl I och parlamentet ställde M. sig på konungens sida, blef d. 25 Jan. 1644 Fairfax' fånge vid Nantwich och hölls inspärrad i Tower till Nov. 1646. Efter att hafva hyllat det segrande presbyterianska partiet sändes hända till Irland i ändamål att der drifva nämnda partis sak till seger, men måste i Juli 1649 uppgifva försöket, under skarpt klander från parlamentets sida. 1650 var han Cromwells underbefälhafvare i slaget vid Dunbar, fullföljde derefter på kort tid Skotlands kufvande och hade 1653 en betydande del i engelska flottans framgångar mot holländarna. Från 1654 var M. åter befälhafvare i Skotland och såsom sådan ett vigtigt stöd för Cromwell, men efter dennes död (1658) och militärdespotismens öfverhandtagande genom general Lambert (1659) trädde han i spetsen för dem, som ville återställa parlamentets myndighet och en civil regeringsmakt. På nyåret 1660 öfverskred han med sina trupper Skotlands gräns, ankom d. 3 Febr., utan att röna motstånd af det splittrade militärpartiet, till London, inledde derifrån i midten af Mars underhandlingar med Karl II (denne vistades då i Belgien) och lät ett »fritt» parlament sammanträda (d. 25 Apr.), hvarefter Karl d. 8 Maj utropades till konung. M. belönades rikligen, bl. a. med högsta befälet öfver armén och hertigtitel. 1666 anförde han jämte prins Rupert tappert engelska flottan mot holländarna, och då desse 1667 seglade uppför Thames, skyndade han, ehuru sjuk, till Chatham för att hindra deras ytterligare framträngande. Död d. 3 Dec. 1669. -- Guizot gjorde M:s lif till föremål för särskilda studier och arbeten.
Monmouth [må'nmöth]. 1. Grefskap i vestra England, omgifvet af grefskapen Glamorgan, Brecknock, Hereford och Gloucester, i s. ö. och s. begränsadt af Severns mynning. Areal 1,481 qvkm. Floden Wye med sin biflod Monnow bildar den östra och Rumney den vestra gränsen; midt igenom grefskapet flyter Usk. M. företer en omvexlande natur, i v. mera bergig (Sugar loaf l. Pen-y-Fal, 595 m.), i s. slättland, som genom dammar måste skyddas för öfversvämningar. Af hela arealen äro omkr. 66 proc. odlad jord. Vidsträckta stenkols- och jernmalmslager. De förra intaga en yta af omkr. 36,500 har och lemnade 1881 vid 124 grufvor 5,4 mill. ton. S. å. funnos 51 masugnar, vid hvilka smältes 527,000 ton tackjern. Dessutom tillverkas mycket förtent jernbleck. Innevånarnas antal 1881 var 211,267. M. hörde förr till Wales, men skildes derifrån 1535. -- 2. (Wales Mynwy.) Hufvudstad i nämnda grefskap, vid Monnows förening med Wye och flere jernvägslinier. 6,111 innev. (1881). Staden är af mycket gammalt ursprung. Under namnet Blestium var den en romersk station. Obetydliga ruiner qvarstå af ett slott, der Henrik V föddes, och som ursprungligen var en angelsachsisk fästning.
Monmouth [må'nmöth], James, hertig af M., engelsk tronkräfvare, föddes i Rotterdam 1649 och var son af den landsflyktige konung Karl II:s älskarinna Lucie Walters. Dennas tidigare älskare, öfverste Robert Sidney, en broder till Algernon Sidney, var sannolikt M:s fader. Karl II betraktade honom emellertid alltid såsom sin son, tog honom efter restaurationen till engelska hofvet (1662), gaf honom hertigtitel 1663 och förmälde honom med den rika skotska arftagerskan Anne Scott, earlens of Buccleuch dotter. M. hade intagande yttre egenskaper, men var lättfärdig, viljesvag och af ringa begåfning. Han blef mycket populär och erhöll under 1670-talet flere maktpåliggande militära befäl. Men då han under samma tid allt ifrigare ifrågasattes till tronföljare af dem, som ville utesluta konungens broder, den katolske hertigen af York, från tronen, rönte han flere bevis på konungens afgjorda obenägenhet för denna plan och flydde slutligen till Nederländerna, någon tid efter det den s. k. Ryehouse-konspirationen blifvit upptäckt (1683). Efter hertigens af York tronbestigning såsom Jakob II (1685) skred M., i förbindelse med den biltoge earlen of Argyle, till ett öppet försök att störta honom. Medan Argyle företog en expedition till Skotland, hvilken misslyckades, landsteg M. d. 11 Juni (g. st.) 1685 på Englands sydkust, uppträdde som protestantismens beskyddare och antog konungatitel samt vann anhang i vestra England. Men d. 6 Juli upprefs hans styrka vid Sedgemoor af de kungliga trupperna. Han vardt sjelf gripen och afrättades d. 15 Juli 1685 i London.
Monnier [månnie]. 1. Henri Bonaventure M., fransk tecknare och skriftställare, f. i Paris 1799, d. 1877, ingick på 1820-talet vid målaren Girodets atelier och gjorde sig omtyckt som karrikaturtecknare. Han hade redan illustrerat Béranger och Lafontaine, då han 1830 utgaf det arbete, som egentligen grundlade hans rykte, Scènes populaires dessinées à la plume, hvarest han i text och pennritningar skapade sådana folkliga typer som Joseph Prudhomme (den grotteskt högtidlige skrifläraren) och madame Gibou (den naivt pratsjuka portvakterskan). På denna serie följde bl. a. Scènes de la ville et de la campagne (1841), Les bourgeois de Paris (1854), hvarest den lägre medelklassens seder, vanor och språk äro återgifna med fotografisk trohet, och Mémoires de
Källa: Project Runeberg · ·
