Moskva [ryskt utt. maskva]. 1. Guvernement i det inre Ryssland, i det forna storfurstendömet Moskva (se Stor-Ryssland), begränsas i v. af guvern. Smolensk, i n. af Tver, i n. ö. af Vladimir, i ö. af Rjazan, i s. af Tula och Kaluga. Areal 33,302 qvkm. Omkr. 2,140,000 innev., nästan alla stor-ryssar. Guvern. består af en af obetydliga höjder afbruten slätt samt vattnas i n. af Volga och dess biflod Sestra, i s. af Oka med dess biflod Moskva, hvilken upprinner i guvern. Smolensk och faller ut i Oka vid Kolomna efter ett lopp af 445 km. midt igenom guvern. Moskva; den är segelbar från hufvudstaden. Åtskilliga kärrtrakter finnas, särskildt i n., som ännu äro bevuxna med stora skogar, oaktadt den oerhörda förbrukningen af ved. Jorden är ej synnerligen bördig, men skötes bättre än i de flesta andra trakter af Ryssland. Trädgårdsskötsel idkas i stor utsträckning i vissa distrikt. Industrien och handeln äro högt utvecklade, och värdet af industrialstren uppgår till 1/5 af hela europeiska Rysslands tillverkning. Synnerligen liflig är textilindustrien. -- 2. Fordom hufvudstad i ryska riket, kejsarnas kröningsstad och före Petersburgs anläggning (1703) deras enda residensstad, ligger under 55° 45' 20" n. br. samt 37° 34' ö. lgd fr. Greenw, i rikets centrum på ömse sidor om floden Moskva vid dess förening med Jausa, 685 km. från Petersburg medelst landsvägen, 650 km. medelst den 1851 öppnade jernvägen. Enligt den allmänna föreställningen är M. liksom det gamla Rom bygdt på 7 kullar, och dess terräng är ock i verkligheten ganska kuperad, vexlande i höjd emellan 170 och 300 m. Den nuv. staden mäter i längd från n. till s. 11 km., från s. v. till n. ö. 15 km. samt upptager en areal af 83 qvkm. (med förstäderna öfver 100 qvkm.). Stadens hufvuddelar äro, uppräknade i åldersföljd, Kremlj, Kitaigorod, Bjelijgorod och Zemljanijgorod, hvilka stadsdelar förr voro skilda från hvarandra genom murar; der utomkring sträcker sig en bred gördel af förstäder (slobodij). Dessa gamla historiska namn hafva nu nästan kommit ur bruk; enligt en nyare indelning består M. af 17 tjasti l. stadsdelar. Staden har ett i hög grad pittoreskt utseende, särskildt på grund af sina många kyrkor, kloster och torn af karakteristisk arkitektur, samt de många trädgårdar och dammar, som ligga spridda bland husmassorna. Kremlj, som för M. har ungefär samma betydelse som fordom Akropolis för Athen eller Capitolium för Rom, är en gammal fästning af nästan triangulär form på en kulle vid Moskvas norra strand, upptager en yta af omkr. 40 har och omgifves af en hög stenmur, försedd med 18 torn, deraf ett öfver hvar och en af murens 5 portar, af hvilka den förnämsta är Spasskija vorota (Frälsarens port), som alla måste passera med blottadt hufvud. Kremlj innehåller endast offentliga byggnader, bl. a. det 1849 nybyggda kejserliga palatset, den 1701--03 byggda arsenalen, tsarernas båda skattkammare (Granovitaja palata, facettpalatset, och Orusjejnaja palata, rustkammaren), nu offentliga museer med oskattbara samlingar (kronor, troner, drägter, möbler, vagnar), synodalbyggnaden med värdefullt bibliotek samt några kloster och kyrkor. Af de sistnämnda utmärka sig företrädesvis tsarernas kröningskyrka, Uspenskij sobór (Maria himmelsfärds katedral), ursprungligen byggd af trä 1326, ombyggd af sten 1475--79 af Fioraventi i lombardisk-veneziansk stil, med en mängd reliker och andra dyrbarheter. Archangelskij sobór (Ärkeängeln Mikaels katedral), ursprungligen byggd 1333, ombyggd 1505, förr (till 1696) tsarernas grafkapell, Blagovjesjtjenskij sobór (Bebådelsekyrkan), byggd 1483--89, tsarernas enskilda kapell. Voznesenskij-klostret (från 1393) är enketsarinnornas och prinsessornas begrafningsort. I Kremlj står äfven Ivan Velikijs 82 m. (till korset 100 m.) höga klocktorn (uppfördt i lombardisk-bysantinsk stil år 1600 af Boris Godunov), vid hvars fot står jätteklockan Tsarj-kolokol (se Kolokol). Den andra, något större stadsdelen, Kitaigorod (»kinesstaden»), belägen ö. om Kremlj och skild derifrån genom Röda torget (der en kolossal minnesstod är rest åt de båda patrioterna slagtaren Minin och furst Posjarski), omgifves, liksom Kremlj, af en mur och är M:s förnämsta handelsqvarter. Der ligga några ämbetsverk, börsen, den ofantliga basaren Gostinij dvor (»köpmangården»), bestående af flere stenhus, med mer än 1,800 salubodar, den fantastiska, 1554 byggda Pokrovskaja tserkovj (»förbönskyrkan»), vanligen kallad Vasilij Blagonnoj, som väcker alla främlingars förvåning genom sina många lökformiga kupoler, alla af olika storlek och form. Vid ingången till Kitaigorod står den hel. jungfruns af Iberien kapell, med en undergörande madonnabild, en 1648 gjord kopia af en tafla från klostret på Athos. Den tredje stadsdelen, Bjelijgorod (»Hvita staden»), var fordom äfven omsluten af en stenmur, men denna är nu förvandlad till en rad bulevarder, hvilka bilda den första gatugördeln kring M:s centrum. Bjelijgorod omgifver Kremlj och Kitaigorod i v., n. och n. ö. och är betydligt större än dessa. Med sina stora öppna platser, breda gator, vackra hus och palats utgör Bjelijgorod den elegantaste delen af M. och har i sitt affärslif en mer europeisk karakter än Kitaigorod. Der ligga bl. a. universitetet, den 1838--81 till minne af 1812 års krig uppförda Återlösarens kyrka, åtskilliga teatrar, det stora barnhuset, det offentliga museet samt det stora exercishuset. Zemljanijgorod (»jordvalls-staden», så kallad efter en fordom omgifvande jordvall, som nu är utlagd till en bred esplanad, Sadovaja), omgifver alla tre ofvannämnda stadsdelarna samt innefattar derjämte Zamoskvorjetsje på högra stranden af floden M. Ehuru denna stadsdel är tre gånger så stor som Bjelijgorod. har den knappt dubbelt så många innevånare, emedan trädgårdar upptaga stor plats. I granskapet af jernvägsstationerna (i n. ö.) är trafiken synnerligen liflig; andra delar äro industricentra. Zamoskvorjetsje bebos mest af gamla köpmansslägter.
M., »Rysslands heliga moder», har ansetts som en af de rikaste, praktfullaste och originellaste städer, i hvilken nästan alla Europas och Asiens folk, nästan alla religioner och byggnadsstilar äro representerade, och hvilken äfven i kontrasten emellan de tätt befolkade stadsdelarna och de obebyggda fälten bär en halft europeisk, halft asiatisk karakter. Efter branden 1812, som förstörde 2/3 af staden, har dennas utseende förändrat sig mycket till sin fördel, ehuru restaureringen merendels fortgått i den gamla stilen och gaturegleringar mycket litet ifrågakommit. Gatorna äro i allmänhet mycket breda, men sällan raka, husen vanligen låga. M. anses hafva omkr. 750,000 innev., af hvilka de allra fleste äro stor-ryssar (endast omkr. 6,000 äro främlingar) och tillhöra den grekisk-ortodoxa kyrkan eller äro raskolniker (lutheraner och katoliker uppgå till endast 8--9 tusen). Dödlighetsprocenten är ganska stor (nära 40 pr mille) och öfverstiger vanligen nativitetsprocenten. Epidemier hemsöka ofta staden.
M. är säte för en metropolit, en generalguvernör, en civilguvernör, generalkommandot för 8:de militärdistriktet, ett evangelisk-lutherskt och ett evang.-reformert konsistorium. Staden har många undervisningsanstalter och lärda sällskap. Universitetet, grundadt 1755, är det äldsta och mest besökta i Ryssland (1887 omkr. 3,500 studerande) och har ett bibliotek (omkr. 200,000 bd), andra rika samlingar samt astronomiskt observatorium. I M. finnas vidare ett förträffligt högre tekniskt läroverk, landtbruksinstitut (i förstaden Petrovskoje), teologisk akademi, en handelsakademi, Lazarevska institutet för österländska språk, ett musikkonservatorium, ett fritt universitet för qvinnor, 4 andra högre läroanstalter för qvinlig ungdom, 7 gymnasier för gossar och 3 för flickor, 3 kadettskolor samt ett stort antal lägre läroanstalter, offentliga såväl som privata. Det oaktadt äro dessa otillräckliga för befolkningen. Bland de lärda sällskapen må nämnas: Naturforskaresällskapet, Sällskapet för Rysslands historia och fornlemningar, Ryska literaturvännerna, Arkeologiska sällskapet och Naturvetenskapernas vänner. Främsta platsen bland M:s museer intager det s. k. Offentliga museet, hvilket innehåller ett bibliotek på omkr. 300,000 bd och 5,000 manuskript, tafvelgalleri, myntkabinett, gipsafgjutningar af antika skulpturverk. Andra mera framstående samlingar äro det nyligen öppnade historiska museet (med samlingar tjenliga att belysa, olika perioder af Rysslands historia), furst Golitsins privata museum och bibliotek och Tsjertkovska biblioteket, specielt bestående af arbeten öfver Ryssland, samt riksarkivet. Den första teatern byggdes 1759. Bland de filantropiska anstalterna framstår i synnerhet det stora, af Katarina II 1764 grundade barnhuset, som vårdar 5--6 tusen barn om året. Sjukhusen, såväl kommunens som enskilda och de militära, äro mycket stora, men underlägsna andra hufvudstäders.
M. är Rysslands rikaste stad. Förr visade den gamla och rika adeln en särskild förkärlek för denna hufvudstad och hade der gerna sitt vinterresidens. På senare tiden har dock adeln upphört att gifva tonen i societeten; dess privatpalats hafva till stor del öfvergått i statens eller det rika köpmansståndets händer. Genom den uppblomstring af handel och industri, som egt rum under de senare årtiondena, har medelklassen alltmer vunnit i rikedom och socialt inflytande. Sedan 14:de årh. har M. varit en vigtig handelsstad, och i 16:de årh. blef det medelpunkten för nästan hela Rysslands inre handel (tsaren sjelf, alla bojarerna och t. o. m. kyrkan idkade köpenskap). Perser, greker, armenier, svenskar, engelsmän, tyskar och litaver hade hvar sin egen »gostinij dvor» l. »hof». M. var bytesplatsen för Europas och Asiens produkter. Öppnandet af Petersburgs hamn gjorde till en början något afbräck i M:s handel, men den asiatiska och inrikeshandeln hafva sedan dess växt ofantligt. Tullinkomsterna äro dubbelt större i M. än i Petersburg. M. är centrum för järnvägstrafiken (6 jernvägslinier, från Petersburg, Jaroslav, Nisjnij Novgorod, Rjazan, Kursk och Brest Litovskij, mötas der), för handeln med spanmål, hampa och oljor på Östersjöhamnarna samt för handeln med socker (som raffineras der i ofantlig mängd), specerier, talg, skinn, ull, trävaror och andra produkter från mellersta Ryssland. Några tillförlitliga siffror rörande M:s industri finnas icke. M. har omkr. 170 bomullsfabriker, 90 ylle- och 70 sidenfabriker, 20 stora garfverier, 50 tobaksfabriker, 70 större jernoch metallverkstäder, 30 stora ljusfabriker, 30 vagnfabriker m. m.
Ryska annaler omnämna M. först 1147, då storfurst Jurij Dolgorukij i Suzdal lät afrätta bojaren Stefan Kutjka och, förtjust öfver en af hans byars läge på en kulle, som vattnades af floden M. och hvarest nu Kremlj reser sig, började bygga staden M. Namnet på en kyrka, som ännu qvarstår, Spas na ború (Frälsaren i skogen), har bevarat minnet af de djupa skogar, som då betäckte flodens stränder. Under det århundrade, som följde närmast efter dess grundläggning, förblef M. en medelmåttig och obemärkt köping i Suzdal. 1237 och 1293 brändes det af tatarerna. Den egentlige grundläggaren af furstendömet M. var en son af Alexander Nevskij, Daniil, som mottagit i förläning denna köping jämte några byar. Han och hans äldre son, Georg, inforlifvade med M. andra städer, hvarigenom furstendömets område mycket förstorades. Daniels yngre son, Ivan Kalitá, blef 1328 storfurste, tog såsom sådan sitt residens i M. och grundlade derigenom denna stads politiska betydelse. Det ärfde Kievs och Vladimirs glans såsom hufvudstad och fick så mycket större anseende som äfven metropoliten flyttade sitt residens dit ifrån Vladimir. 1367 omgafs Kremlj med trämurar, som visade sig starka nog att motstå litavernas anfall (1368 och 1371). 1547 förstörde tvänne eldsvådor nästan hela staden, och 1571 lades den så när som på Kremlj i aska af kanen af Krim, hvarefter innevånareantalet sjönk från 200,000 till 30,000. I slutet af 1500-talet var M. åter en stor stad. 1534 omslöts Stora Posad (nu Kitaigorod) af den ännu qvarstående stenmuren. 1586 befästes Bjelijgorod, och 1588 började den yttre staden (den nuv. s. k. Zemljanijgorod) omgärdas med en jordvall. Under tronstriderna, som följde på Boris Godunovs död (1605), då Jakob de la Gardie med 5,000 man höll M. besatt Mars--Juni 1610, led staden mycket, särskildt af den polska garnisonen, som förskansade sig i Kremlj och tände eld på de angränsande qvarteren, så att nästan hela M. uppgick i lågor. Den sista allmänna olyckan drabbade M. 1812. Den 13 Sept., 6 dagar efter slaget vid Borodino, utrymde ryska trupperna M., och följande dag besatte fransmännen Kremlj. Under följande natten sattes staden i brand af sina egna innevånare, hvarvid Gostinij dvor, med sina lager af vin, bränvin och kemikalier, blef lågornas första byte. Innevånarna öfvergåfvo staden, som plundrades af de franska trupperna samt af ryssarna sjelfva. Den 19 Okt. lemnade Napoleon M., sedan han försökt spränga vissa delar af Kremlj i luften. -- I M. afslöts i Mars 1557 en fred på 40 år emellan Sverige och Ryssland efter det krig, som pågått sedan 1554.