Mucker

Mucker, ett tyskt skymford, närmast likbetydande med »skrymtare», användes på 1700-talet mot de tyske pietisterna och kom under 1800-talet å nyo i svang genom processen mot pastorerna Ebel och Diestel i Königsberg (»muckerprocessen»). Desse, som voro anhängare af teosofen Joh. Heinr. Schönherrs system, hade kring sig bildat en krets af liktänkande, hvilka folket, ehuru utan grund, misstänkte för grof osedlighet och kallade »mucker». En uppseendeväckande kriminalprocess egde rum, dervid otillbörlig hänsyn togs till lösa rykten om osedlighet, anonyma skrifter o. d. Båda presterna afsattes (1839) och förklarades ovärdiga att bekläda ämbeten. Ebel dömdes dessutom till korrektionsstraff. Kammarrätten i Berlin, som skarpt klandrade domen, stadfäste visserligen (1842) afsättningen, men upphäfde de öfriga straffbestämmelserna. -- Ordet mucker har ock nyttjats om anhängarna till en i Brasilien bosatt tyska, Jacobine Maurer, som bildade en församling »utvalda» med kommunistisk författning. Försmädade och utsatta för polismaktens inblandning, tillställde de ett slags Bartolomeinatt (25--26 Juni 1874) med mord och brand. Rörelsen kunde först efter flere veckor undertryckas. »Profetissan» stupade i striden. G. R-l.