Munläsa

Munläsa, munhäfta, ett fastläsande af underkäken, så att munnen icke kan öppnas, är ett symtom, som förekommer vid hvarjehanda lokala och t. o. m. allmänna sjukdomar. Redan vid en häftig tandvärk kan det för patienten vara svårt att öppna munnen; än svårare blir det vid inflammationer och andra sjukliga processer i munnen eller dess omgifningar. Med dessas besegrande upphör också munläsan. Men den kan blifva beståndande derigenom att käkleden, om inflammationen sprider sig till densamma, eller äfven om den haft sitt hufvudsäte deri, förlorar sin rörlighet, förblifver läst (ankyloserad). Eller ock kunna utbredda, synnerligast brandiga, sår i munnen och å kinden, när de slutligen läkas, gifva upphof åt ärrbildningar, hvilka så sammandraga sig, att käkarna fastpressas emot hvarandra. Difterit och, än värre, den s. k. vattenkräftan, noma (se Munsjukdomar), hos yngre, dåligt nutrierade barn qvarlemna sådana ärr. För att återgifva åtminstone någon rörlighet åt underkäken kan det bli nödvändigt att genom käkens sönderslagning framför ärret der bilda en ny, s. k. falsk ledgång, hvilken dock ganska ofullständigt ersätter den normala. Den svåraste arten af munläsa är den, som tillhör stelkrampen (tetanus), hvars tidigaste symtom den mestadels är. Se vidare Stelkramp. Rsr.