Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Murkla

Ämne: Svampar, alger och växtanatomi · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1527 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Murkla (T. morchel), bot., tvänne slägten, Morchella Dill. och Helvella, bland skifsvamparna (Discomycetes Fr., kl. Cryptogamia L.). -- Morchella har sporbädden utbredd på ytan af den genom ribbor och rynkor nätlikt gropiga, koniska eller tapplika, skaftade »fruktkroppen», hvilken, liksom hos Helvella, ofta är af betydlig storlek, då deremot de flesta andra diskomyceter äro tämligen små. M. esculenta Pers. är den vanliga ätliga murklan, som framkommer under våren å ängsmarker eller å gräsbevuxna ställen i skogsmark och värderas som en läckerhet. Murklan kan lätt förvaras i torkadt tillstånd. Den nyttjas i steksåser o. dyl. -- Helvella har oregelbundet flikig hatt, ibland delad i 2 något utspärrade delar, såsom hos biskopsmössan, H. mitra Sow. Stenmurklan, H. esculenta Pers., når stundom en betydlig storlek, men är icke så omtyckt som den rätta murklan. En afart af stenmurklan (H. suspecta Krombh.) har vid förtäring medfört förgiftningssymtom, hvilken olägenhet dock sannolikt kan förekommas genom svampens förvällning före det egentliga anrättandet. Om möjligen murklor under vissa väderleksförhållanden (mycket regn?) kunna blifva i någon mån giftiga, såsom man hört påstås, är icke utredt. Många andra arter af M. och H. äro använda såsom goda matsvampar. O. T. S.