Myntkabinett

Myntkabinett, en vetenskapligt ordnad samling af mynt och medaljer. Alla europeiska stater ega sådana samlingar, som tillkommit på allmän bekostnad och vårdas af statens tjenstemän. Den rikaste samlingen är den engelska, som förvaras i British museum. -- Kungliga myntkabinettet i Stockholm har gamla anor. Redan före Gustaf II Adolfs tid hade ett och annat myntfynd blifvit för statens räkning inlöst och förvarades i rikets arkiv. Detta förråd ökades med dyrbara myntsamlingar, tagna som byten i 30-åriga kriget. Af dessa medtog visserligen drottning Kristina större delen, då hon efter sin tronafsägelse lemnade Sverige, men ett betydligt antal romerska och bysantinska kejsaremynt stannade qvar, hvarjämte konung Karl XI återlöste en del mynt, som den förra pantsatt hos ett handelshus i Belgien. Den sålunda bildade samlingen började under Karl XI:s eget inseende ordnas af öfver ceremonimästaren J. G. Sparfvenfelt, assessorerna E. Brenner och N. Keder m. fl., men detta arbete tyckes hafva blifvit afbrutet vid konungens död. Samlingen deponerades i Statskontoret, hvarifrån den först år 1727 utlemnades för att förenas med de samlingar, som k. antiqvitetsarkivet under tiden genom inlösta jordfynd och andra inköp förvärfvat. Den erhöll inom kort benämningen k. myntkabinettet och har alltsedan stått under riksantiqvariens vård. Myntkabinettet tillväxte högst betydligt under 1700-talet genom inköp af enskilda samlingar, bland hvilka må nämnas drottning Ulrika Eleonora d. y:s, kommerserådet E. Skjöldebrands och framför alla drottning Lovisa Ulrikas af riksrådet grefve C. G. Tessin grundlagda samling af antika och moderna mynt och medaljer. Den största förtjensten om k. myntkabinettets ordnande och vetenskapliga bearbetning hade riksantiqvarien B. E. Hildebrand (se denne). Professoren C. J. Tornberg ordnade och beskref de kufiska (arabiska) mynten och utgaf deröfver arbetet »Numi cufici regii numophylacii holmiensis» (1848). Slutligen har riksantiqvarien H. O. H. Hildebrand ordnat myntkabinettets rikhaltiga samling af forntyska medeltidsmynt från början af 10:de till något in på 12:te årh., hvilka hufvudsakligen genom handeln blifvit hitförda och i betydlig mängd åtföljts af samtida nederländska, ungerska m. fl. angränsande lands mynt. Antalet af de i myntkabinettet förvarade mynt och medaljer uppgick 1885 till 84,100 (i denna siffra äro ej duppletter inbegripna). Af dessa voro 16,179 antika (435 af guld, 4,189 af silfver, 11,555 af koppar eller annan oädel metall); 27,306 härrörde från medeltiden (622 af guld, 26,571 af silfver, 115 af koppar eller annan oädel metall); 22,987 tillhörde nyare tid (1,856 af guld, 17,151 af silfver, 3,980 af koppar eller annan oädel metall). Dessutom funnos 3,597 orientaliska mynt (67 af guld, 3,231 af silfver, 299 af koppar) och 1,632, som tillhörde andra utom-europeiska stater (121 af guld. 704 af silfver, 807 af koppar). Medaljernas antal uppgick till 12,399 (295 af guld, 6,340 af silfver, 5,764 af koppar). -- De svenska mynten uppgingo till ett antal af 11,075 (456 af guld, 9,635 af silfver, 984 af koppar), de svenska medaljerna till 3,872 (198 af guld, 3,326 af silfver, 348 af koppar). -- Riksbankens myntkabinett grundlades 1756, derigenom att rikets ständers bank för 120,000 daler kmt inköpte presidenten friherre Gustaf Claesson Rålambs myntsamling, som innehöll en utmärkt rik samling af svenska mynt och medaljer jämte miniatur-porträtt af alla svenska regenter fr. o. m. konung Albrekt samt några utländska medaljer och mynt, bland hvilka de livländska ordensmästarnas och biskoparnas mynt ega ett större värde. Vården om bankens myntkabinett innehades någon tid af kanslirådet C. R. Berch, till 1766, då arvodet för denna befattning indrogs. Samlingen blef sedan på ett förtjenstfullt sätt 1795--96 vårdad och ökad af bankokommissarien Fredrik Silfverstolpe samt räknade vid århundradets slut 2,169 stycken mynt och medaljer. Efter Silfverstolpe fanns icke någon särskild vårdare af bankens myntkabinett, förrän rikets ständer vid 1834--35 års riksdag beslöto vid banken anställa en särskild »garde des médailles». Innehafvare af denna plats hafva varit kanslirådet J. G. Liljegren samt riksantiqvarierna B. E. Hildebrand och H. O. H. Hildebrand. Riksbankens myntkabinett är egentligen inskränkt till samlande af svenska mynt och medaljer, men 1842 utvidgades planen för denna samling sålunda, att der nu förvaras äfven utländska moderna mynt för tiden efter år 1832. Sådana hafva blifvit förvärfvade från de förnämsta europeiska stater, och den svenska samlingen kompletteras genom betydliga inköp. A. B. B.