Myntverk benämnes i allmänhet den statens inrättning, hvarest mynttillverkning eger rum. Sveriges nuvarande myntverk är beläget i Stockholm, Norges i Kongsberg, Danmarks i Köpenhamn och Finlands i Helsingfors.
Kungl. myntverket i Stockholm är ett under Finansdepartementet hörande verk, som har till åliggande att enligt gällande myntordning tillverka allt rikets mynt och skiljemynt, att från allmänheten mottaga guld till utmyntning, att prägla medaljer och jetoner samt att mot guldmynt eller sedlar utvexla skiljemynt. Det säges ursprungligen hafva varit beläget på Kyrkholmen, som på den tiden benämndes Myntholmen (den plats, der Nationalmuseum nu står). I början af 1600-talet skall det hafva haft sin plats på Gråmunkeholmen (Riddarholmen), hvarifrån det omkr. 1640 flyttades till Helgeandsholmen. Der måste det genom Karl XI:s resolution af d. 27 Dec. 1673 lemna rum för hofstallet. Det flyttades öfver till södra sidan om strömmen och inrymdes i det af kronan inköpta Salviusska huset (nuv. Kanslihuset). 1849 flyttades myntverket derifrån till Kungsholmen, Handtverkaregatan 5, der det ännu (1887) har sina lokaler. -- Bestyret med myntningen, som i äldre tider var lemnadt åt enskilda personer eller korporationer, uppdrogs af Gustaf I åt en särskildt förordnad myntmästare under Räknekammarens inseende. Då riksbanken inrättades (1668), fick den tillstånd att förrätta myntningen genom kronans myntmästare mot vilkor att underhålla myntverket. Genom 1734 års instruktion för Kammarkollegium förklarades myntverket lyda under detta ämbetsverk, förenades 1829 med Kontrollverket under en gemensam chef (öfverdirektör) och ställdes under inseende af Bergskollegium. Detta inseende öfverflyttades 1838 till Statskontoret och fortfor t. o. m. år 1876, hvarefter Myntverket och Kontrollverket (se d. o.) organiserades såsom två sjelfständiga styrelseverk, direkt lydande under Finansdepartementet samt under chefskap, det förra af en myntdirektör, det senare af en kontrolldirektör. Nu gällande instruktion för myntverket är af d. 8 Dec. 1876. Enligt denna utgöres tjenstepersonalen af myntdirektören och myntkamreraren (bägge utnämnda af K. M:t) samt myntgravören. Derjämte har vid myntverket den nyssnämnde kontrolldirektören väsentligen samma åligganden, som förut tillkommo myntproberaren.
Mynttillverkningen i Stockholm tillgår på hufvudsakligen följande sätt. För att erhålla den för guldmynten bestämda legeringen af 9/10 guld och 1/10 koppar nedsmältes en beräknad vigt af den sistnämnda metallen med en viss vigt finguld-plansar i deglar af grafit, som rymma 80 à 100 kg. Sedan godset efter ett par timmars upphettning i dragugn är smält, blandas det, medelst omröring med en grafitstake, ytterst omsorgsfullt, hvarefter det utgjutes i kokiller af tackjern, försedda med spår af 4--8 mm. tjocklek och en bredd, som är olika för hvarje myntsort. Innan någon operation å de sålunda erhållna »tenarna» företages, proberas minst tvänne tenar af smältningen. Tenarna utvalsas derefter till tunna plåtar, hvilkas tjocklek noga motsvarar den afsedda myntsorten.
Ur de sålunda förtunnade tenarna utklippas medelst en punchmaskin runda plattar (myntämnen), hvilka skola hafva en diameter något mindre än de deraf förfärdigade myntstyckena. Man erhåller dervid omkr. 60 proc. plattar; det öfriga är skrot, som i en följande smältning kastas i degeln. Af dessa myntplattar är naturligtvis endast en mindre del så noga öfverensstämmande med de blifvande myntstyckenas normalvigt, som myntlagen föreskrifver. De plattar, hvilka äro alltför tunga eller för lätta, måste alltså frånskiljas. Detta vigtiga arbete sker numera i vårt, likasom i de flesta utländska myntverk medelst s. k. automatiska vägningsmaskiner, hvilka sortera plattarna efter deras vigt i sex olika klasser, hvarvid i 1:sta klassen komma sådana plattar, som äro lättare än det blifvande myntets minsta tillåtna vigt, i 2:dra och 3:dje klasserna de, hvilka äro inom gränserna för det i lag tillåtna remedium såväl åt tunga som åt lätta sidan, samt i 4:de, 5:te och 6:te klasserna alla för tunga plattar. De i 1:sta klassen kommande plattarna nedsmältas igen; de inom toleransgränserna liggande förblifva oförändrade, och sådana, som äro något för tunga, d. v. s. de, som kommit i klasserna 4, 5 och 6, minskas till sin vigt i en hyflings-maskin, som bortskrapar några milligram af hvarje platt. Hvarje vägningsmaskin består af 10 vågar, och, då hvar och en af dem väger 3 plattar i minuten, sorteras alltså i hvarje maskin omkr. 1,800 myntplattar pr timme. Den princip, som ligger till grund för dessa s. k. sorteringsmaskiner, är ganska enkel, och en man kan samtidigt sköta tvänne maskiner. För guldmynten är likväl denna vägning icke tillräcklig. Oaktadt den omsorgsfullaste skötsel af maskinerna kan det hända, att en och annan myntplatt, som är för lätt, inkommer bland de goda plattarna. Det är derför nödvändigt att guldmynten, sedan de blifvit präglade, åter underkastas en kontrollvägning styckevis, innan de utlemnas från myntverket. Denna operation, som förut verkställdes genom vägning för hand på små känsliga vågar, förrättas numera genom vägning å en synnerligen sinnrik maskin, som för ej länge sedan konstruerats af mr Cotton (direktör i Englands bank) och sedermera förbättrats af Napier. Denna vägningsmaskin, som, ehuru bestående af endast en våg, kan väga 20 mynt i minuten, är, under förutsättning af omsorgsfull vård, så känslig, att den med säkerhet frånskiljer hvarje myntstycke, som med en milligram i vigt öfver- eller understiger det bestämda vigtremedium. -- Efter den förstnämnda vägningen är emellertid myntplatten ännu icke färdig till prägling. Den måste först genomgå en maskin, som uppstukar kanten, hvilket sker derigenom att platten roterar ett hvarf mellan tvänne med fördjupade spår försedda stålskifvor, den ena stillastående, den andra roterande, båda fästa på något mindre afstånd från hvarandra än plattens diameter. Ändamålet härmed är dels att få alla plattar af absolut samma diameter, dels att erhålla kanten på platten något upphöjd, hvarigenom den bättre utfyller den motsvarande fördjupningen i stämpeln, när den sedermera skall präglas. Dessförinnan måste myntplattarna dock glödgas för att erhålla den grad af smidbarhet, som erfordras, för att de efter afkylningen skola, i hvarje den minsta detalj, få ett noggrant aftryck af stämplarna. De inkomma slutligen från glödgningstill präglings-rummet, der de i myntpressarna, genom starkt tryck mellan tvänne graverade stålstämplar, erhålla sitt slutliga utseende. En stålring, som för guld- och de större silfvermynten är refflad, omsluter dervid myntet, på det att storleken måtte blifva begränsad och fullt lika för alla. Till myntens prägling begagnades förr skrufpressar, som drogos för hand, såsom det ännu tillgår vid medaljpräglingen; men numera äro dessa helt och hållet utträngda af knähäftygspressar, hvilka drifvas af maskinkraft och kunna prägla ända till 60 mynt i minuten. De färdiga mynten komma slutligen in i räknekammaren, der de underkastas en omsorgsfull granskning, pröfvas i afseende på klangen, hvarigenom spruckna mynt frånskiljas, och uppräknas i påsar, innehållande 5,000 kronor. De undersökas derefter ännu en gång i afseende på halt och vigt, innan påsarna förseglas och utlemnas till allmänheten.
Silfver- och bronsmynten tillverkas på hufvudsakligen samma sätt som guldmynten, men med följande afvikelser. Silfverlegeringen smältes i jerndeglar, rymmande omkr. 700 kg., och bronsen i en större ugn, rymmande 1,300 kg. Ehuru de gjutna silfver- och bronstenarna, likasom de af guld, utvalsas i kallt tillstånd, måste de förra, till följd af den genom valsningen minskade tänjbarheten, glödgas för hvarje 3:dje à 4:de gång de passera mellan valsarna. Af silfvermynten är det endast 2- och 1-kronorna, som i afseende på vigten justeras styckevis; de öfriga, likasom bronsmynten, justeras kilogramvis.
För spridning af silfvermyntet är den anordning vidtagen, att enhvar eger att från myntverket, med insändande af valuta (guldmynt eller sedlar), reqvirera sådant mynt till ett värdebelopp af minst 500 kr. och med omgående få det fraktfritt levereradt vid uppgifven postanstalt. Medaljer präglas för enskildas räkning mot en afgift af 2,50 kr. för guld-, 18 öre för silfver-och 3 öre för brons-medaljer, allt per gram af medaljens brutto-vigt. Kostnaden för stämplarna är naturligtvis icke häruti inberäknad. E. B.