Myriapoda, tusenfotingar (mångfotingar), zool., äro långsträckta leddjur med jämnbred, platt-tryckt eller cylindrisk kroppsform och hufvudet afdeladt från den öfriga kroppen, som består af många, tämligen likformiga segment. Tusenfotingarna hafva 1 par antenner, 3 par käkar och mångtaliga fotpar. De lefva på land och andas med trakéer. Dessa djur närma sig å ena sidan genom kroppsformen till maskarna (Annulata), men visa äfven en viss likhet med somliga arter af gråsuggefamiljen (t. ex. Armadillo). De indelas vanligen i 2 hufvudordningar: 1. Chilognatha, som merendels hafva cylindrisk eller halfcylindrisk form, öfre och undre maxillerna sammansmälta samt 2 benpar å de mellersta och bakre kroppsringarna; 2. Chilopoda, som hafva mera sammantryckt eller kullrigt tillplattad kropp, med långa, mångledade antenner, starka gripkäkar och blott ett par ben under hvarje kroppsring. Myriapoderna lefva hälst å något fuktiga ställen och i mörker, såsom under stenar, bark o. d., i mörka källare o. s. v. Chilognatherna lefva af vegetabilisk näring. De rulla sig ringformigt samman, då de oroas. Chilopoderna lefva af rof, som de döda genom bett med käkfötterna, hvilka stå i förening med en giftkörtel. Åtskilliga tropiska arter kunna vara farliga äfven för menniskan. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Myriapoda
Ämne: Insekter och insektgrupper · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1635 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗