Sida 307
Myrberg ...
Myriameter, 10,000 meter (= en svensk nymil). -- Myriare [miriar], franskt ytmått = 10,000 ar l. 1 qvadratkilometer.
Myriapoda, tusenfotingar (mångfotingar), zool., äro långsträckta leddjur med jämnbred, platt-tryckt eller cylindrisk kroppsform och hufvudet afdeladt från den öfriga kroppen, som består af många, tämligen likformiga segment. Tusenfotingarna hafva 1 par antenner, 3 par käkar och mångtaliga fotpar. De lefva på land och andas med trakéer. Dessa djur närma sig å ena sidan genom kroppsformen till maskarna (Annulata), men visa äfven en viss likhet med somliga arter af gråsuggefamiljen (t. ex. Armadillo). De indelas vanligen i 2 hufvudordningar: 1. Chilognatha, som merendels hafva cylindrisk eller halfcylindrisk form, öfre och undre maxillerna sammansmälta samt 2 benpar å de mellersta och bakre kroppsringarna; 2. Chilopoda, som hafva mera sammantryckt eller kullrigt tillplattad kropp, med långa, mångledade antenner, starka gripkäkar och blott ett par ben under hvarje kroppsring. Myriapoderna lefva hälst å något fuktiga ställen och i mörker, såsom under stenar, bark o. d., i mörka källare o. s. v. Chilognatherna lefva af vegetabilisk näring. De rulla sig ringformigt samman, då de oroas. Chilopoderna lefva af rof, som de döda genom bett med käkfötterna, hvilka stå i förening med en giftkörtel. Åtskilliga tropiska arter kunna vara farliga äfven för menniskan. O. T. S.
Myrica L., bot., ett slägte af lägre buskar, hvilka föras till en egen nat. fam., Myriceae Rich.; denna igenkännes deraf att dithörande växter äro tvåbyggare (kl. Dioecia L.), sällan sambyggare, och hafva hängena af båda slagen nästan cylindriska och korta, med tegellagda, enblommiga fjäll. Frukten är en falsk, enrummig, enfröig stenfrukt, omsluten af de efter blomningen uppsvällda, köttiga kalkfjällen i honblomman. Den i Sveriges kärr och vid sjöstränder förekommande M. Gale L. är en låg buske, blommande på bar qvist, med spiralställda, fasta blad, som äro kortskaftade, vigglikt lansettlika, försedda med udd och vid spetsen lätt, men hvasst sågade, hårbräddade och under glest småludna. Hanhängena äro mycket större än honhängena under blomningen. De förra äro ljusgula, men i spetsen rödbruna; de senare hafva brunröda hängefjäll och gröna, köttiga små kalkfjäll. Frukterna äro gulaktiga, sitta i kottelika samlingar och äro, likasom bladen, hartsprickiga. Derigenom får hela växten en stark, aromatisk lukt, hvilket föranledt, att den fordom användts i medicinen (herba myrti brabantici) mot hudsjukdomar. Buskens svenska namn är pors, äfven »skogshumle», emedan densamma förr varit använd i st. f. humle vid ölbrygd. Ölet blef derigenom mera rusgifvande (narkotiskt) och förorsakade hufvudvärk. Många arter hafva användning i andra verldsdelar dels genom sina välsmakande frukter, dels genom det vegetabiliska vax, »myrtenvax», som å dem afsöndras och tillgodogöres för medicinskt och tekniskt ändamål. O. T. S.
Myricaria Desv., bot., farmak., ett litet slägte af buskar, hörande till nat. fam. Tamariscineae S:t Hil., kl. Pentandria (Decandria) L. Den i Norrland vid elfstränder och å öar i de större vattendragen förekommande arten M. germanica är en glatt, meterhög buske med barrlika blad och rödaktiga blommor i axlika, rikblommiga klasar. Kronbladen äro 5, ståndarna 10, monadelfiska, hvarannan längre. Frukten är en tresidig, uppåt afsmalnande liten kapsel. Barken har en angenämt aromatisk lukt och sammandragande smak samt har under namnet cortex tamarisci förr användts mot underlifslidanden, utslag, blodhosta m. m. Grenspetsarna hafva begagnats såsom humlesurrogat i Norge. O. T. S.
Myr-igel (T. ameisenigel), myrigelkott l. myrpiggsvin. Se Echidna.
Myrikacéer, Myriceae. Se Myrica.
Myringitis, med., inflammation i örats trumhinna (myrinx, miringa).
Myringoplastik (af Med, Lat. miringa, myrinx, trumhinna, och Grek. plassein, bilda), med., konsten att bilda nya örontrumhinnor. Man ha förut sökt att ersätta en felande trumhinna i örat eller en defekt af densamma genom små skifvor af kautsjuk eller bållar af bomull. Men då dessa medfört samma olägenhet som hvarje annan främmande kropp i örat, nämligen att förorsaka en större eller mindre retning, har man på sista tiden sökt genom myringoplastiken öfverföra lefvande hud från armen l. dyl. på den defekta trumhinnans plats och få den nya trumhinnan att der växa fast, alldeles som man bildar nya läppar och näsor genom s. k. transplantation af hud. Prof. E. Berthold i Königsberg har såsom det tjenligaste ämnet för bildandet af sådana trumhinnor föreslagit den mjuka hinna, som omgifver hönsägget innanför skalet, och anser sig i flere fall hafva lyckats få en sådan hinna att växa fast i örat, hvarom dock ännu berättigade tvifvel torde kunna hysas. F. B.
Myristica, muskotträd, bot., farmak., är ett slägte af tropiska träd med spiralställda, skaftade, stipellösa, opunkterade, helbräddade, läderartade blad. Blommorna sitta i klasar eller qvastlika vippor eller ock ensamma, utgående ofvan bladvinkeln; de äro helt små och skildkönade (kl. Monoecia L.). Hanblommorna hafva 3-flikig kalk och 9--18 monadelfiska ståndare. Frukten liknar en klotrund eller något äggformig stenfrukt (»kapselartadt bär»), hvars gula fruktkött är fast och slutligen torkande. Det öppnar sig med 2 valvler, hvilka omfatta en nötlik kärna, omgifven af ett grenigt, högrödt, köttigt fröhylle. Slägtet är centrum för en egen familj, Myristiceae R. Br. (utbruten från Laurineae Vent.), som utgöres af några få tropiska slägten af starkt aromatiska träd eller buskar, ofta med en röd mjölksaft. Det egentliga muskotträdet, M. fragrans Houtt. (M. officinalis L.), ett vackert, 15--20 m. högt, ständigt grönskande träd med mörkgröna, glänsande blad, växer vildt å flere af de östliga öarna i Ostindiska arkipelagen (Molukkerna l. »Kryddöarna») och å vestligaste delen af Nya Guinea samt är planteradt flerestädes i andra delar af Ostindien likasom äfven i Brasilien och Vestindien, men odlingen vill icke
Källa: Project Runeberg ·
